Den 7e november 2007,
man måste vara modig för att leva
För att kunna stå där med den ömma själen
och det uttryckslösa ansiktet
bland alla andra hundratals ögon
När livet rusar genom tunneln
Vad gömmer sig bakom maskerna?
Kan någon se genom min?
Det vet jag inte,
men med musik i öronen
fylls jag ändå av trygghet
Draperar min ångest i bomullstoner
Döljer blodet som ständigt rinner ur hjärtat
tvingar det att koagulera för att överleva ännu en dag
Känner de lukten?
Den svarta doften av det mörka?
Jag vet inte,
men jag vet att jag måste vara modig
för att inte hoppa av,
där,
mitt i tunneln
Resan fortsätter,
obevekligt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar