Nu kommer jag till er kära penslar! Nästan en hel vecka i härliga linoljeångor. Mmm, balsam för själen.
Trevligt vecka, kära vänner!
tisdag 28 oktober 2008
måndag 27 oktober 2008
Apropå att läsa
När jag pluggar något, brukar andra göromål utöva en stor lockelse på mig, vanligtvis sådant som roar mig och inte är så krävande (eftersom det roar mig). Ibland kan förstås också studierna vara underhållande, men för det mesta kräver det ju något tillbaka. Brukar tänka att det beror på mina koncentrationssvårigheter eller helt enkelt lättja.
Hursomhelst är en av de aktiviteter jag säger till mig själv att jag inte borde göra, att läsa skönlitteratur. Och hur brukar det fungera med sådant man inte får göra??? Naturligtvis, lockelsen ökar och har man dessutom väldigt lätt för att falla för frestelser, vilket är ett överdimensionerat karaktärsdrag hos mig, så sitter jag där till slut med den där boken som jag absolut inte kan lägga från mig. "Om jag bara läser klart den här, så ska jag gå vidare med xxxx studielitteratur". Jag kommer i alla fall aldrig bli forskare, så är det bara. Undrar om det finns något yrke där man får läsa böcker hela dagarna???? Jo, just det, hon på Metro som skriver om pocketböcker, henne skulle man avsätta och insätta mig på hennes plats :D
För några år sedan, i vuxen ålder, upptäckte jag kriminalboksgenren, en sort som jag tidigare föraktat. Ja, jag har varit ganska svart/vit i mina åsikter en gång i tiden. Trots att jag aldrig hade läst någon... Som extraknäck hade jag under en höst jobb som försäljare på bokklubben Svalan och fick då läsa böcker för att veta något om det jag skulle sälja. Då fick jag Skulptrisen av Minette Walters i min hand och jag var såld. Efter detta följde en tid då jag ofta, ofta kastade mig över diverse kriminalromaner. Jag har avverkat Liza Marklund (Sprängaren var en upplevelse, efterföljarna fyllde mig inte riktigt med samma glädje, men, underhållande...), Camilla Läckberg, Jent Evanovich, Peter Robinson, Fossum, m. många fl. Spänningen och den snabba lästakten passade väl in i mitt liv, att få totalt fly världen och vardagliga bekymmer. Idag har jag faktiskt tappat intresset rätt mycket för dessa, men en och annan slinker med ibland.
Hursomhelst har denna inblick i en genre helt slipat av min litteratursnobbism, eftersom jag anser att läsning fyller så många funktioner för de som läser och ska göra det. Men det finns ändå något jag får insikt i då och då och det är den där kvalitetskillnaden, som också gör att man känner en beundran för den som skriver. Det är också den som ger mig skrivkramp och skriftlig afasi. Denna känsla inträder då jag plötsligt snubblar över en bok som är i mina ögon nyskapande, när en författare har hittat sitt eget språk och skriver som ingen annan. Ofta går det inte lika fort att sluka dem men det gör ingenting (jo, skulle kanske mina nuvarande lärare protestera) utan njutningen förlängs. En av alla dessa böcker med en egen nerv är den bok jag precis har läst om, eftersom den ingick i det skönlitterära projekt jag nu genomför med min klass. Boken heter "Kalla det vad fan du vill" och författaren är Marjaneh Bakhtiari. Går i o f s snabbt att ta sig igenom, men har en så härlig spets mot allt och blottlägger människors beteenden och fördomar. Hos alla! Underbart, man får skratta och gråta och tänka! Något som ytterligare gjort mig glad, är att det visade sig att hon i dagarna kommer ut med sin andra bok och vi som hade tänkt förbättra vår ekonomi och sluta slösa, så jag får väl släntra iväg till biblioteket. Tyvärr råkar jag ju något emot mina ideal, lida av habegär särskilt ifråga om böcker:(.
En annan bok som just nu ger mig den där härliga känslan av att läsa ett nytt språk och som jag tacksamt fått som ett tips, är Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer. Jag vill också kunna skriva med en personlig röst.
Tack Gutenberg!
Hursomhelst är en av de aktiviteter jag säger till mig själv att jag inte borde göra, att läsa skönlitteratur. Och hur brukar det fungera med sådant man inte får göra??? Naturligtvis, lockelsen ökar och har man dessutom väldigt lätt för att falla för frestelser, vilket är ett överdimensionerat karaktärsdrag hos mig, så sitter jag där till slut med den där boken som jag absolut inte kan lägga från mig. "Om jag bara läser klart den här, så ska jag gå vidare med xxxx studielitteratur". Jag kommer i alla fall aldrig bli forskare, så är det bara. Undrar om det finns något yrke där man får läsa böcker hela dagarna???? Jo, just det, hon på Metro som skriver om pocketböcker, henne skulle man avsätta och insätta mig på hennes plats :D
För några år sedan, i vuxen ålder, upptäckte jag kriminalboksgenren, en sort som jag tidigare föraktat. Ja, jag har varit ganska svart/vit i mina åsikter en gång i tiden. Trots att jag aldrig hade läst någon... Som extraknäck hade jag under en höst jobb som försäljare på bokklubben Svalan och fick då läsa böcker för att veta något om det jag skulle sälja. Då fick jag Skulptrisen av Minette Walters i min hand och jag var såld. Efter detta följde en tid då jag ofta, ofta kastade mig över diverse kriminalromaner. Jag har avverkat Liza Marklund (Sprängaren var en upplevelse, efterföljarna fyllde mig inte riktigt med samma glädje, men, underhållande...), Camilla Läckberg, Jent Evanovich, Peter Robinson, Fossum, m. många fl. Spänningen och den snabba lästakten passade väl in i mitt liv, att få totalt fly världen och vardagliga bekymmer. Idag har jag faktiskt tappat intresset rätt mycket för dessa, men en och annan slinker med ibland.
Hursomhelst har denna inblick i en genre helt slipat av min litteratursnobbism, eftersom jag anser att läsning fyller så många funktioner för de som läser och ska göra det. Men det finns ändå något jag får insikt i då och då och det är den där kvalitetskillnaden, som också gör att man känner en beundran för den som skriver. Det är också den som ger mig skrivkramp och skriftlig afasi. Denna känsla inträder då jag plötsligt snubblar över en bok som är i mina ögon nyskapande, när en författare har hittat sitt eget språk och skriver som ingen annan. Ofta går det inte lika fort att sluka dem men det gör ingenting (jo, skulle kanske mina nuvarande lärare protestera) utan njutningen förlängs. En av alla dessa böcker med en egen nerv är den bok jag precis har läst om, eftersom den ingick i det skönlitterära projekt jag nu genomför med min klass. Boken heter "Kalla det vad fan du vill" och författaren är Marjaneh Bakhtiari. Går i o f s snabbt att ta sig igenom, men har en så härlig spets mot allt och blottlägger människors beteenden och fördomar. Hos alla! Underbart, man får skratta och gråta och tänka! Något som ytterligare gjort mig glad, är att det visade sig att hon i dagarna kommer ut med sin andra bok och vi som hade tänkt förbättra vår ekonomi och sluta slösa, så jag får väl släntra iväg till biblioteket. Tyvärr råkar jag ju något emot mina ideal, lida av habegär särskilt ifråga om böcker:(.
En annan bok som just nu ger mig den där härliga känslan av att läsa ett nytt språk och som jag tacksamt fått som ett tips, är Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer. Jag vill också kunna skriva med en personlig röst.
Tack Gutenberg!
torsdag 23 oktober 2008
Kärlek
Jag är en kvinna som lever i ett lyckligt äktenskap. Som alla sådan hamnar man ofrånkomligt då och då i slentrian om än en kärleksfull sådan.
Så händer det sig att jag idag känner något i magen, det kittlar och jag känner hur jag blir glad. Värmen sprider sig i kroppen. Insikten drabbar mig, jag är kär!
Tanken på att få känna det lena under mina fingrar, få bli helt uppslukad av stunden, får mina händer att ivrigt längta. Jag vill dra mina fingrar genom håren. Känna doften kittla mitt sinne och se det vackra. Vi blir till ett. Otåligheten samsas med de lyckliga känslorna. Jag kan inte bärga mig, låt dagarna gå fort! De där stunderna då inget annat spelar någon roll, vardagens problem är som bortblåsta och allt är ljust. Jag vill uppleva hur min kropp tröttas ut, svettas och få somna med ett lyckligt leende, ivrig att vakna till en ny dag och erfara samma sak igen.
Jag längtar, längtar.
Efter min linoljefärg och mina målarstunder
Så händer det sig att jag idag känner något i magen, det kittlar och jag känner hur jag blir glad. Värmen sprider sig i kroppen. Insikten drabbar mig, jag är kär!
Tanken på att få känna det lena under mina fingrar, få bli helt uppslukad av stunden, får mina händer att ivrigt längta. Jag vill dra mina fingrar genom håren. Känna doften kittla mitt sinne och se det vackra. Vi blir till ett. Otåligheten samsas med de lyckliga känslorna. Jag kan inte bärga mig, låt dagarna gå fort! De där stunderna då inget annat spelar någon roll, vardagens problem är som bortblåsta och allt är ljust. Jag vill uppleva hur min kropp tröttas ut, svettas och få somna med ett lyckligt leende, ivrig att vakna till en ny dag och erfara samma sak igen.
Jag längtar, längtar.
Efter min linoljefärg och mina målarstunder
torsdag 16 oktober 2008
Generation Y
Varsågoda, här ska ni få något att analysera:
En gratistidning här i Stockholm, har denna vecka haft en serie artiklar då de skriver om "generation Y". Kännetecknen för en individ ur denna är:
"De köper Kravmärkt, byter ofta jobb, får lätt ångest och lägger ut sitt privatliv på Internet".
Oj, tänkte jag, vad de vet om mig. Det stämmer ju precis med undantag för jobbet (även om jag tänker på det hela tiden, räknas det??). Min blick vandrar vidare i texten, till vilken generation det handlar om.
80-talisterna....
Eh, vad säger det om mig? Född 1968.
Analyser välkomnas ;)
17/10-08 Tillägg: Men fram till 30 så hade jag ju både fött barn och jobbat med ett otal olika jobb, så det kanske stämmer.... Förmodligen en mediaprodukt, ungefär som horoskop, skrivet så att det passar alla. Vem har inte ångest idag????
En gratistidning här i Stockholm, har denna vecka haft en serie artiklar då de skriver om "generation Y". Kännetecknen för en individ ur denna är:
"De köper Kravmärkt, byter ofta jobb, får lätt ångest och lägger ut sitt privatliv på Internet".
Oj, tänkte jag, vad de vet om mig. Det stämmer ju precis med undantag för jobbet (även om jag tänker på det hela tiden, räknas det??). Min blick vandrar vidare i texten, till vilken generation det handlar om.
80-talisterna....
Eh, vad säger det om mig? Född 1968.
Analyser välkomnas ;)
17/10-08 Tillägg: Men fram till 30 så hade jag ju både fött barn och jobbat med ett otal olika jobb, så det kanske stämmer.... Förmodligen en mediaprodukt, ungefär som horoskop, skrivet så att det passar alla. Vem har inte ångest idag????
söndag 12 oktober 2008
Lailas öde
Tusen strålande solar.
Det gör faktiskt fysiskt ont. Slutade läsa i morse. Vill inte läsa mer. Vill läsa. Vad gör man när insikten faller över en som en bomb? Ja, inte för att jag inte visste, men när man släpper in tanken, att så här djävla illa är det någonstans. Samtidigt som många vet, men inget gör något.
Tankarna går till förtryck, kvinnoförtryck, förtryck överhuvudtaget. Försöker förstå varför, tänker på när vi ibland diskuterar kulturella olikheter i världen. Som att detta med att kvinnor ska täcka sig för att få respekt. Jag har försökt förstå de olika perspektiven, att det kanske kan finnas en befriande tanke i att slippa konkurerra och ge efter för alla krav som vårt kroppsfixerade samhälle har skapat. Men med inblicken i den talibanska världen som målas upp i boken, så inser jag att jag aldrig får acceptera ofrihet som ett medel för att nå respekt. Lika villkor är naturligtvis det som gäller, självklart! Har jag förstås alltid tyckt.
Hosseini beskriver hur väst vände ryggen till Afghanistan samma dag Sovjet tågade ut och senare när järnridån föll helt och det kalla kriget upphörde, ja, då var det inte längre så viktigt. Det som sedan hände, skedde med vårt goda minne. Först 11 år senare vaknade världen till, men var det för att undsätta förtryckta människor?? Icke, utan för att försvara väst mot "terrorismen"... Var finns den äkta medkänslan? Solidariteten??
Jag undrar så hur människor mår nu i Kabul? Varför vet jag så lite om det? Måste ta reda på mer. En sak står i alla fall klar, den som förtrycker är en rädd människa, en ensam människa. Bränn alla burkor, både fysiska och psykiska!
Det gör faktiskt fysiskt ont. Slutade läsa i morse. Vill inte läsa mer. Vill läsa. Vad gör man när insikten faller över en som en bomb? Ja, inte för att jag inte visste, men när man släpper in tanken, att så här djävla illa är det någonstans. Samtidigt som många vet, men inget gör något.
Tankarna går till förtryck, kvinnoförtryck, förtryck överhuvudtaget. Försöker förstå varför, tänker på när vi ibland diskuterar kulturella olikheter i världen. Som att detta med att kvinnor ska täcka sig för att få respekt. Jag har försökt förstå de olika perspektiven, att det kanske kan finnas en befriande tanke i att slippa konkurerra och ge efter för alla krav som vårt kroppsfixerade samhälle har skapat. Men med inblicken i den talibanska världen som målas upp i boken, så inser jag att jag aldrig får acceptera ofrihet som ett medel för att nå respekt. Lika villkor är naturligtvis det som gäller, självklart! Har jag förstås alltid tyckt.
Hosseini beskriver hur väst vände ryggen till Afghanistan samma dag Sovjet tågade ut och senare när järnridån föll helt och det kalla kriget upphörde, ja, då var det inte längre så viktigt. Det som sedan hände, skedde med vårt goda minne. Först 11 år senare vaknade världen till, men var det för att undsätta förtryckta människor?? Icke, utan för att försvara väst mot "terrorismen"... Var finns den äkta medkänslan? Solidariteten??
Jag undrar så hur människor mår nu i Kabul? Varför vet jag så lite om det? Måste ta reda på mer. En sak står i alla fall klar, den som förtrycker är en rädd människa, en ensam människa. Bränn alla burkor, både fysiska och psykiska!
Moln
Vill också kunna samla vassa tankar, hårda känslor, ledsna suckar, gråa blickar, mörka rop, taggig smärta, svarta hål
i moln av ord
Vill forma mjuka leenden, små glittrande utrop, lyckliga skratt, varma blickar, ömma möten, röda känslor, lätta andetag
i moln av grammatisk karaktär
samla dem,
skapa mening,
beröra,
avgöra,
uppröra
Precis som du.
i moln av ord
Vill forma mjuka leenden, små glittrande utrop, lyckliga skratt, varma blickar, ömma möten, röda känslor, lätta andetag
i moln av grammatisk karaktär
samla dem,
skapa mening,
beröra,
avgöra,
uppröra
Precis som du.
lördag 4 oktober 2008
Förresten...
..som ett av H´s favorituttryck lyder: "Det är lätt att skita när röven är full" (ja, jag vet, väldigt sofistikerat, men så är han Göteborgare också:), det är lätt för mig att försöka vara positiv samtidigt som livet plötsligt ljusnar lite grann. Min dotter har fått jobb och börjar på måndag!
Grattis gumman!!!
Åh, vad mina tummar kommer att bli blå på måndag!
Grattis gumman!!!
Åh, vad mina tummar kommer att bli blå på måndag!
Jag tränar på att bli en gladare prick
Jag fortsätter i positivismens anda och försöker finna nya perspektiv på livet:
När jag är orolig för hur det ska gå för mina barn - gläds åt att jag har barn att vara orolig för.
Om jag är irriterad på världen, familjen och bara vill vara ensam - se det fantastiska i att jag faktiskt kan välja, jag har medmänniskor omkring mig.
Och den svåra nöten:
När stresshormonerna rasar i kroppen, ja, jag vet inte, kanske kan jag använda dem för att få energi och faktiskt komma iväg på den där löprundan jag planerar idag?
Nej, den sista var inte så bra, men jag ska fortsätta fundera. Och hörrni, detta inlägg innehåller faktiskt inte ett spår ironi!
När jag är orolig för hur det ska gå för mina barn - gläds åt att jag har barn att vara orolig för.
Om jag är irriterad på världen, familjen och bara vill vara ensam - se det fantastiska i att jag faktiskt kan välja, jag har medmänniskor omkring mig.
Och den svåra nöten:
När stresshormonerna rasar i kroppen, ja, jag vet inte, kanske kan jag använda dem för att få energi och faktiskt komma iväg på den där löprundan jag planerar idag?
Nej, den sista var inte så bra, men jag ska fortsätta fundera. Och hörrni, detta inlägg innehåller faktiskt inte ett spår ironi!
fredag 3 oktober 2008
Bland inlägg, ordböcker och optiker
Ibland är livet bra underligt. Som nybliven student borde min reella ålder egentligen ha sjunkit drastiskt och skapat en ungdomlig aura kring mig. Jag gnäller på läxor, jagas av dålig samvete och lyckas ständigt hitta absolut supernödvändiga göromål som går före skolarbetet. Som att t.ex. plantera om blommor (hur ofta gör jag sånt?????), städa (hm...), se en otroligt viktig och rolig TV-serie som endast går dagtid (typ The sventiees..), skriva blogginlägg.
MEN, icke! Samtidigt tornar sig nämligen en massa andra märkliga förändringar upp sig. Igår gick det inte att stå emot längre, jag måste gå till optikern. Visst, jag har varit där förut och fått glasögon att använda ibland. Men då sa de att det inte var nödvändigt för egentligen var det ju bara lite fel på ena ögat och kanske kunde en latent skelning (som för övrigt 60% av befolkningen har) bidra till att jag har tyckt att det är jobbigt vid datorn och att läsa böcker sent på kvällen (läs natten). Så egentligen är jag ingen glasögonbärare. Så vad händer då, när jag inser att det här går inte, jag får verkligen skitont i ögonen av att stirra på datorskärmen? Jo, jag slinker in hos optikern och efter avslutad undersökning konstaterar han att jag har en lätt astigmatisk brytning och är på gränsen till översynt och att det vore nog bra med glasögon. Bra så, men han slutar inte...
-Jo, och sen är det ju så att med åldern så blir det ju lite värre, när man närmar sig 40. Ja, han skrattar till, jag är ju också där! Så inte skadar det att hjälpa ögonen.....
Bla, bla, bla, det ville jag ju inte höra, jag är ju student!!
Som om det inte var nog, nu har jag dessutom köpt de dyraste joggingskor jag någonsin betalat för. Och varför det? JO, jag har ju fått problem med fötterna. Visst, det beror ju på att de där fina smala fötterna, så långt ifrån plattfot man kan komma, något jag alltid inbillat mig var bra, inte var så praktiska. Nejdå, "du har ett extremt högt fotvalv och det är jobbigt för fötterna, så nu ska du få ett fotinlägg. Så dina gamla vanliga sneakersskor, platta som marken, är inte att tänka på". VA???! Visst, detta har inte med ålder att göra, men erkänn att begreppet hålfotsinlägg inte låter så ungdomligt...
Det är bara att konstatera, detta är en kropp i förfall, får bara hoppas att den ungdomliga sidan hos mig, som student med koncentrationssvårigheter, ska hålla hjärnan i god trim.
Eller vänta nu.......???
MEN, icke! Samtidigt tornar sig nämligen en massa andra märkliga förändringar upp sig. Igår gick det inte att stå emot längre, jag måste gå till optikern. Visst, jag har varit där förut och fått glasögon att använda ibland. Men då sa de att det inte var nödvändigt för egentligen var det ju bara lite fel på ena ögat och kanske kunde en latent skelning (som för övrigt 60% av befolkningen har) bidra till att jag har tyckt att det är jobbigt vid datorn och att läsa böcker sent på kvällen (läs natten). Så egentligen är jag ingen glasögonbärare. Så vad händer då, när jag inser att det här går inte, jag får verkligen skitont i ögonen av att stirra på datorskärmen? Jo, jag slinker in hos optikern och efter avslutad undersökning konstaterar han att jag har en lätt astigmatisk brytning och är på gränsen till översynt och att det vore nog bra med glasögon. Bra så, men han slutar inte...
-Jo, och sen är det ju så att med åldern så blir det ju lite värre, när man närmar sig 40. Ja, han skrattar till, jag är ju också där! Så inte skadar det att hjälpa ögonen.....
Bla, bla, bla, det ville jag ju inte höra, jag är ju student!!
Som om det inte var nog, nu har jag dessutom köpt de dyraste joggingskor jag någonsin betalat för. Och varför det? JO, jag har ju fått problem med fötterna. Visst, det beror ju på att de där fina smala fötterna, så långt ifrån plattfot man kan komma, något jag alltid inbillat mig var bra, inte var så praktiska. Nejdå, "du har ett extremt högt fotvalv och det är jobbigt för fötterna, så nu ska du få ett fotinlägg. Så dina gamla vanliga sneakersskor, platta som marken, är inte att tänka på". VA???! Visst, detta har inte med ålder att göra, men erkänn att begreppet hålfotsinlägg inte låter så ungdomligt...
Det är bara att konstatera, detta är en kropp i förfall, får bara hoppas att den ungdomliga sidan hos mig, som student med koncentrationssvårigheter, ska hålla hjärnan i god trim.
Eller vänta nu.......???
torsdag 2 oktober 2008
En kamp i positivismens tecken
Fick ett mail häromdagen om vikten av att förhålla sig positiv i alla lägen, något som absolut är värt att tänka på. Genomgår just nu en prövning i denna filosofi.
Fick idag nya besked inför nästa veckas seminarium i Umeå, jag går ju en utbildning på halvfart. Den ansvarige läraren meddelade att vi hade tre böcker till på vår lista, engelskspråkiga dessutom. Inte nog med att det är stressande i sig, det går dessutom inte att hitta böckerna. En finns inte, en annan går endast att beställa via nätet=flera dagars leveranstid och den tredje kan jag hitta ett ex av på Södertörns högskola.
Så hur hanterar man detta i positiv anda?? Ja.....
1. Det betyder att jag kan läsa och har förmånen att få utbilda mig. Absolut!
2. Jag hör uppenbarligen till den minoritet i världen som har tillgång till Intenet.
Men, hur tar det bort stresshormonerna i min kropp? Och det faktum att jag nu får klart för mig att min förmåga att läsa facklitteratur på engelska är grymt eftersatt om inte näst intill obefintlig. Har upptäckt att jag även lider av koncentrationssvårigheter. Så, mitt uppdrag till nästa inlägg blir att hitta den positiva vinkeln på dessa sistnämnda punkter. Om du, kära läsare, har ett tips eller rent av det rätta svaret, tveka inte att höra av dig!
Fick idag nya besked inför nästa veckas seminarium i Umeå, jag går ju en utbildning på halvfart. Den ansvarige läraren meddelade att vi hade tre böcker till på vår lista, engelskspråkiga dessutom. Inte nog med att det är stressande i sig, det går dessutom inte att hitta böckerna. En finns inte, en annan går endast att beställa via nätet=flera dagars leveranstid och den tredje kan jag hitta ett ex av på Södertörns högskola.
Så hur hanterar man detta i positiv anda?? Ja.....
1. Det betyder att jag kan läsa och har förmånen att få utbilda mig. Absolut!
2. Jag hör uppenbarligen till den minoritet i världen som har tillgång till Intenet.
Men, hur tar det bort stresshormonerna i min kropp? Och det faktum att jag nu får klart för mig att min förmåga att läsa facklitteratur på engelska är grymt eftersatt om inte näst intill obefintlig. Har upptäckt att jag även lider av koncentrationssvårigheter. Så, mitt uppdrag till nästa inlägg blir att hitta den positiva vinkeln på dessa sistnämnda punkter. Om du, kära läsare, har ett tips eller rent av det rätta svaret, tveka inte att höra av dig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)