Bland blommor och semlor

Efter en ljuvlig promenad i solskenet, på spaning efter drömbostaden, en båt, för att sedan passera och dregla över de numer idylliska träkåkarna på Söders höjder, blev vi ovanligt nog sugna på en fika. Detta ledde oss till upptäckten av ett riktigt smultronställe jag bara måste göra reklam för, Ulrikas café och catering. Något undangömd i ena änden av Ringvägen låg det, detta lilla mysiga ställe.

Två minisemlor och en cappuccino senare hade jag bestämt mig, här ska jag äta lunch många gånger. Jag kanske rent av blir en cappuccinomamma av äldre modell.

Jag tränar på att bli en gladare prick

Jag fortsätter i positivismens anda och försöker finna nya perspektiv på livet:

När jag är orolig för hur det ska gå för mina barn - gläds åt att jag har barn att vara orolig för.
Om jag är irriterad på världen, familjen och bara vill vara ensam - se det fantastiska i att jag faktiskt kan välja, jag har medmänniskor omkring mig.

Och den svåra nöten:
När stresshormonerna rasar i kroppen, ja, jag vet inte, kanske kan jag använda dem för att få energi och faktiskt komma iväg på den där löprundan jag planerar idag?

Nej, den sista var inte så bra, men jag ska fortsätta fundera. Och hörrni, detta inlägg innehåller faktiskt inte ett spår ironi!