Rosa tecken

Laddat ordentligt. Hoppades på urladdning idag.

Fast jag visste att korrigeringar får alla.

Fick det. Några stycken.

Ville fira. Men svårt, då man ska packa och städa och dessutom har en låg tonåring hemma. Vill liksom hjälpa, men får inte. Ska inte. Konstigt bara att så fort ett låghetstecken visar sig blir jag kall och rädd för att historien ska upprepa sig. Dumt, för istället måste jag låta utvecklingen ha sin gång. Han måste få bli vuxen utan att ha sin mamma flåsande i nacken...

Min fina, fina A kom förbi, med min, visade det sig, favoritblomma! Bjöd på rosa bubbel med hennes medhavda jordgubbar. Det blev en bra avslutning på dagen trots allt. I morgon bär det av till blåsiga, regniga väst och en enveten älskling.

Ha en fin dag imorgon, på ditt eget sätt, utan krav!

Lär sig människan NÅGOT av sina erfarenheter??

Idag pratade jag med Mannen, han som sitter kvar på landet, med en tilltufsad tumme och en lång sjukskrivning framför sig.
-Allt väl, tyckte han.
-Vad pysslar du med på dagarna? frågade jag.
-Tja, jag hugger ved....
-Va??!!! Hugger du ved?
-Jamen jag kan ju inte göra något annat..
-Eeh, vad säger du??
-Jag kan ju inte diska och jag har bara läst böcker. Jag använder ju bara en hand.
-Jaha, så du menar att det är tryggare att klyva ved med en hand, med samma maskin som har gjort dig just så handikappad???
-Eh, ja...
-Du har alltså inte lärt dig något alls av din erfarenhet?
-Människan är det enda djuret som inte lär sig av erfarenhet, svarar den märkliga mannen, stolt (?!)
Jag omvandlas genast till "mamma":
-Du ska inte använda maskiner eller "farliga" redskap när du är ensam, kan vi inte vara överens om det åtminstone??
-.....
-Och jag tror inte en sekund på att du bara använder ena handen när du klyver ved! Har jag rätt eller har jag rätt??
-Nu vågar jag inte svara dig, jag är rädd för dig *skrattar*

Jag har inga ytterligare kommentarer, utan väljer att dyka er i mitt examensarbetes sista upptakt.

Kan man träna psyket?

Förra helgen hade jag chockträning. Det är när man upptäcker hur man faktiskt reagerar under stress.
Vi var på landet, solen sken och jag stod och målade. Plötsligt kommer Han springande med en stor handduk virad runt handen.
- Ring efter hjälp, jag måste till sjukhuset! Jag har skadat fingret jävligt illa...
När det kommer från Honom då vet jag att det är allvarligt.
Vad händer då? Jo, händerna börjar skaka och det blir värre ju mer det går upp för mig insikten om att han nog har förlorat ett finger. Han börjar instruera mig om vad jag ska göra, medan vi väntar på att vännen ska komma för att köra honom till sjukhus. Han är t.o.m. så rationell att han säger att jag ska stanna kvar, eftersom han skulle åka hem dagen efter och jag hade ett tåg att passa eftersom min lilla ängel skulle komma hem från det långa landet.
Jag är bara orolig, frågar om smärta, vill lindra, oroar mig för att han ska svimma, fast det är jag som yr runt. Vi börjar gå för att möta bilen. Han åker, jag blir kvar.
Det var en mycket surrealistisk känsla och jag kände mig mycket splittrad.
Senare blev han illamående och jag antar att det var chocken som kom då eller adrenalinet som lämnade kroppen.

Hur gick det då? Jo, hans tumme går att bruka men toppen med en del av benet är borta. Han är kvar i huset och jag har njutit av en vecka med min lilla kalv. Faktum är jag tror att han mår rätt gott i Huset också, eftersom det finns smärtstillande och sånt fick han mycket av.

Summa summarum, man vet inte hur man reagerar innan men det är bra att det uppstår balans, för så tror jag att det är. Om en vimsar, då måste den andra vara lugn. Jag hoppas i alla fall det, för annars är jag inte mycket att ha om något händer. Undrar om man kan träna upp sitt psyke? Det kunde ju faktiskt varit mycket, mycket värre.

Arbetets boja löses sakta upp

Snart, snart är det över och jag blir fri!

Jag har precis klickat på sändknappen och skickat iväg mitt arbete. Nu är det bara ventilering och opponering kvar, men det lär ju ta varje ledig stund denna vecka så det blir bara den här kvällen jag kan pusta ut lite. Faktum är att jag ändå är lite stolt över mig själv, trots bröllopsfest igår (inte min egen;)), så har jag suttit här idag och jobbat.



Inser också att maj är nog den absolut sämsta månaden socialt sett, i en lärares kalenderår. Synd eftersom det också är den finaste tycker jag. Men så är det. Därför har ju mitt lilla skötebarn "Modig Svart" fått lida och det vill jag ju ta igen ju, men vet inte hur. Faktum är att jag allvarligt överväger att skaffa mobilt bredband bara för att kunna skriva på landet. Vet inte vad H tycker om det, vi har ju knappt el där och definitivt ingen TV och så skulle det ju vara. Samtidigt har jag ju tänkt börja skriva på den Boken denna sommar, så datorn ska ju ändå med. Hm, vi får se.

Rent hus

Min blick föll på spindlarna som pilade runt i rabatten. De samsades med allehanda bråte och en tanke slog mig. Någon sa till mig häromdagen att spindlar i hemmet betyder att man har ett rent hus. Ganska oförargligt men en typisk sådan där mun från mun historia som förs vidare och blir till en sanning, oavsett trovärdigheten. Tänkte då att det är som en symbol för hur fördomar förs vidare. Någon berättar för dig att: " Vet du, att jag har hört att alla kroater bär kniv!" Och så svarar du: "Nähä, är det sant?!" "Jovisst, jag läste det någonstans, så man ska akta sig. Det ingår visst i deras kultur." Och vips, så har en vandringshistoria fötts.

Människan har ett behov av att generalisera, det kan man inte komma ifrån, det handlar om att överleva, att snabbt kunna göra sig en bild av omgivningen, verkligheten. Vi sorterar in människor, företeelser i fack. Det behöver inte alltid vara negativt, men det är livsviktigt anser jag, att man lär sig att alltid ifrågasätta, att inte svälja allt man hör.

Att tänka kritiskt, kan vara jobbigt, att aldrig lita till 100 % på allt är sällan ett helt attraktivt drag. Jag menar ändå att man bör göra det, barnen måste lära sig detta sättet att tänka i skolan, hemma. Självklart behöver man inte ifrågasätta ALLT högt och ljudligt, det går ju bra att sortera vilka påståenden som är värda att undersöka närmre. Men om vi bara tar allt vi hör för sanning, kan det bli så fel.

Så bli en jobbig jävel, men välj dina strider. Bekämpa fördomarna.

Gräsligt dilemma

Jag gillar inte att klippa gräs.
Inte för att det tar så lång tid.
Inte för att det är svettigt och jobbigt.
Utan för att det bor djur i gräset.
Grodor som inte har bett om att bli styckade.

Ibland är det inte roligt att vara människa.