Sportmamman

För det mesta är jag glad över att han har valt att bo här och jag tänker att det måste ändå bero på att jag har gjort någonting rätt, men nyss kom något annat över mig. I en mörk stund förstås, då brukar jobbiga faktum lysa så mycket skarpare. Anledningen är inte att jag är mer förstående, bättre lyssnare eller en klokare människa. Eller att jag står som kontrast till en man som inte förstår något, som älskar men har oförmåga att visa det på ett sätt så att det går fram, som är notoriskt självupptagen. Att jag på något sätt skulle vara den empatiska och generösa, både känslomässigt och materiellt.

NEJ, orsaken framstår nu klar och tydlig. Jag är mesen, jag ställer inga krav och när jag försöker, så har det ändå ingen effekt. Han är jobbig för han kräver. Förvisso gör han inte så mycket för att följa upp det, men han är ändå tydligare. Jag är maktlös och inte blir det bättre med tiden.

Jag är nu också rädd för att min oförmåga också bidragit till otrygghet. Så klart, tänker nu alla ni kloka "utanförstående". Klart att det är så. Du är drottningen av curling, så varsågod, ät nu upp det du har skapat. TA KONSEKVENSERNA!

Lär sig människan NÅGOT av sina erfarenheter??

Idag pratade jag med Mannen, han som sitter kvar på landet, med en tilltufsad tumme och en lång sjukskrivning framför sig.
-Allt väl, tyckte han.
-Vad pysslar du med på dagarna? frågade jag.
-Tja, jag hugger ved....
-Va??!!! Hugger du ved?
-Jamen jag kan ju inte göra något annat..
-Eeh, vad säger du??
-Jag kan ju inte diska och jag har bara läst böcker. Jag använder ju bara en hand.
-Jaha, så du menar att det är tryggare att klyva ved med en hand, med samma maskin som har gjort dig just så handikappad???
-Eh, ja...
-Du har alltså inte lärt dig något alls av din erfarenhet?
-Människan är det enda djuret som inte lär sig av erfarenhet, svarar den märkliga mannen, stolt (?!)
Jag omvandlas genast till "mamma":
-Du ska inte använda maskiner eller "farliga" redskap när du är ensam, kan vi inte vara överens om det åtminstone??
-.....
-Och jag tror inte en sekund på att du bara använder ena handen när du klyver ved! Har jag rätt eller har jag rätt??
-Nu vågar jag inte svara dig, jag är rädd för dig *skrattar*

Jag har inga ytterligare kommentarer, utan väljer att dyka er i mitt examensarbetes sista upptakt.

Kan man träna psyket?

Förra helgen hade jag chockträning. Det är när man upptäcker hur man faktiskt reagerar under stress.
Vi var på landet, solen sken och jag stod och målade. Plötsligt kommer Han springande med en stor handduk virad runt handen.
- Ring efter hjälp, jag måste till sjukhuset! Jag har skadat fingret jävligt illa...
När det kommer från Honom då vet jag att det är allvarligt.
Vad händer då? Jo, händerna börjar skaka och det blir värre ju mer det går upp för mig insikten om att han nog har förlorat ett finger. Han börjar instruera mig om vad jag ska göra, medan vi väntar på att vännen ska komma för att köra honom till sjukhus. Han är t.o.m. så rationell att han säger att jag ska stanna kvar, eftersom han skulle åka hem dagen efter och jag hade ett tåg att passa eftersom min lilla ängel skulle komma hem från det långa landet.
Jag är bara orolig, frågar om smärta, vill lindra, oroar mig för att han ska svimma, fast det är jag som yr runt. Vi börjar gå för att möta bilen. Han åker, jag blir kvar.
Det var en mycket surrealistisk känsla och jag kände mig mycket splittrad.
Senare blev han illamående och jag antar att det var chocken som kom då eller adrenalinet som lämnade kroppen.

Hur gick det då? Jo, hans tumme går att bruka men toppen med en del av benet är borta. Han är kvar i huset och jag har njutit av en vecka med min lilla kalv. Faktum är jag tror att han mår rätt gott i Huset också, eftersom det finns smärtstillande och sånt fick han mycket av.

Summa summarum, man vet inte hur man reagerar innan men det är bra att det uppstår balans, för så tror jag att det är. Om en vimsar, då måste den andra vara lugn. Jag hoppas i alla fall det, för annars är jag inte mycket att ha om något händer. Undrar om man kan träna upp sitt psyke? Det kunde ju faktiskt varit mycket, mycket värre.