Spöket är jagat på flykten nu. Det där mörka okända är inte lika dominant längre. Nu har jag äntligen en kontakt med Henne. Brev är skrivna och skickade, mottagna och uppskattade. Kanske kommer jag till och med få en ny brevvän ;) Rösten är stadigare i mitt öra och det finns en fast tro och övertygelse om att detta är början på kampen som kommer att vinnas. Vi pratar vardagliga ting, som att jag är lite snuvig och Han är febrig, att tiden i Huset närmar sig och alla projekt vi har där. Vardagen landar och jagar bort det normaliserade sjuka. Så klart, finns det fortfarande där, men nu finns också något annat.
Att låta sjukdomen bli det enda allenarådande ämnet, att det blir ett normaliserat tillstånd, är inte rätt.
Rätt är detta:
Igår fick hon känna havslukten och solen smeka hennes kind på den vackra ön. Det om något måste ge livslust!
Jag är glad.
söndag 29 mars 2009
fredag 27 mars 2009
I väntan Godot
Erbjudande:
Jag har två biljetter till premiären av "I väntan på Godot" på Stadsteatern i Stockholm, ikväll 27/3 kl 19.00.
Medverkande: Mikael Persbrandt, Johan Rabaeus, Ingvar Hirdvall, m.fl. Regi av Thommy Berggren.
Kan tyvärr inte utnyttja dem eller lösa in dem. Alla föreställningar är utsålda denna säsong!
Hör av er snarast!
Jag har två biljetter till premiären av "I väntan på Godot" på Stadsteatern i Stockholm, ikväll 27/3 kl 19.00.
Medverkande: Mikael Persbrandt, Johan Rabaeus, Ingvar Hirdvall, m.fl. Regi av Thommy Berggren.
Kan tyvärr inte utnyttja dem eller lösa in dem. Alla föreställningar är utsålda denna säsong!
Hör av er snarast!
onsdag 25 mars 2009
Revival
Inget ont som inte har något gott med sig,
om än minimalt i relation.
Men,
har upptäckt det handskrivna brevets charm.
Känsla, personligt, fint, med stora möjligheter och variationer.
om än minimalt i relation.
Men,
har upptäckt det handskrivna brevets charm.
Känsla, personligt, fint, med stora möjligheter och variationer.
tisdag 24 mars 2009
I mitt öra
Hennes röst, till slut i mitt öra. Liten, svag men ändå där. Mitt i vardagens brus, stannade allt upp. Hon uttryckte glädje, rörd av ett enkelt brev, handskrivet på papper. Det lilla jag kunnat göra. Hon vill hem. Inga mer blommor. Hon vill hem.
Jag trodde att min röst skulle gå sönder. Inte hålla. Men. Inga tårar. Bara varm, mjuk, ömhet fanns i mig. Jag log. Ville otåligt berätta för alla att hennes röst hade varit där.
Men. Det gick ju inte. Bar istället med mig det varma, mjuka hem. Delade det sedan med Honom. Glädjen och hoppet.
Du. Kram.
Jag trodde att min röst skulle gå sönder. Inte hålla. Men. Inga tårar. Bara varm, mjuk, ömhet fanns i mig. Jag log. Ville otåligt berätta för alla att hennes röst hade varit där.
Men. Det gick ju inte. Bar istället med mig det varma, mjuka hem. Delade det sedan med Honom. Glädjen och hoppet.
Du. Kram.
söndag 22 mars 2009
Varmt hopp
Intet nytt på västfronten hittills idag. Bara här och det är att jag så sakteliga hittar ett sätt att leva utan skuld för att jag gör det, ett sätt att njuta av vårsolen, men utan att tappa fokus. I mig finns hon, h e l a tiden. Små, små saker påminner mig och gör mig ibland sorgset glad. Ett vet jag, och det är att vi båda ligger i startgroparna, så att så fort samtalet når oss om att vi får komma, då drar vi! Det känns skönt, för det närmar sig ju för varje dag så klart. Tidens natur liksom.
Igår promenerade jag med en annan A i mitt liv och jag kunde t.o.m. gå och drömma om framtidsdrömmar. Den där envisa vårsolen har en förmåga att alltid nå in i mitt hjärtas minsta skrymsle och tankarna gick till min och H´s båtbodrömmar. A´s lilla H har ju också en förmåga att påminna en om livet, precis så där som det ska vara. När jag på kvällen dessutom fick äran att snusa på henne och bli lite gosad av knubbiga små armar och fingrar, ja då känns värmen igen och med den värms också hoppet upp!
Så nuläget är hopp.
Igår promenerade jag med en annan A i mitt liv och jag kunde t.o.m. gå och drömma om framtidsdrömmar. Den där envisa vårsolen har en förmåga att alltid nå in i mitt hjärtas minsta skrymsle och tankarna gick till min och H´s båtbodrömmar. A´s lilla H har ju också en förmåga att påminna en om livet, precis så där som det ska vara. När jag på kvällen dessutom fick äran att snusa på henne och bli lite gosad av knubbiga små armar och fingrar, ja då känns värmen igen och med den värms också hoppet upp!
Så nuläget är hopp.
fredag 20 mars 2009
Uppdatering
Finns det någon ände på livets grymma ironi??
Fick igår kväll veta att den sista operationen berodde på en läkares misstag...... Experten på tarmoperationer orsakade ett tarmvred vilket innebar ännu ett ingrepp.
Ska man skrika, gråta, slå eller.....? Den mänskliga faktorn, visst, men det finns fan gränser!
Och, ja, jag tänker fortsätta svära så ofta jag vill för det känns helt rätt, jävligt rätt. Punkt.
Fick igår kväll veta att den sista operationen berodde på en läkares misstag...... Experten på tarmoperationer orsakade ett tarmvred vilket innebar ännu ett ingrepp.
Ska man skrika, gråta, slå eller.....? Den mänskliga faktorn, visst, men det finns fan gränser!
Och, ja, jag tänker fortsätta svära så ofta jag vill för det känns helt rätt, jävligt rätt. Punkt.
torsdag 19 mars 2009
Grönöga
Vän. Kamrat. Kompis. Polare. Syster. Människa.
Idealist. Målmedveten. Ambitiös. Stark. Rättvis.
Grönöga. Vacker. Smärt. Strålande.
Mjuk. Varm. Leende. Lekfull. Älskande.
Starka rebelliska ömma lilla kvinna. Sjukhusets sterila, stela värld är inte din. Kom, kom ut. Kom, kom hem.
Nu.
Idealist. Målmedveten. Ambitiös. Stark. Rättvis.
Grönöga. Vacker. Smärt. Strålande.
Mjuk. Varm. Leende. Lekfull. Älskande.
Starka rebelliska ömma lilla kvinna. Sjukhusets sterila, stela värld är inte din. Kom, kom ut. Kom, kom hem.
Nu.
Klippan
Min man är en hjälte.
Han har de rätta orden. Han kan kommunicera även i de svåraste stunderna. Han bryter inte ihop då han inte ska. Han är ett enda stort hjärta. Han räddar Honom varje kväll med ord och en varlig hand som rusar genom etern till den andra kusten. Han kan rent av locka till skratt även i den mörkaste stund.
Han säger att han inte kan prata om känslor, men i själva verkat pratar han känslor, känsligt hela tiden. Mellan raderna finns en djup ömhet. Han tycker inte så ofta att han är bra. Han tror ibland att han är sämre.
Han är fin. Han är stor. Han är storartad. Han är en klippa.
Och honom blir jag irriterad och arg på ibland........
Han har de rätta orden. Han kan kommunicera även i de svåraste stunderna. Han bryter inte ihop då han inte ska. Han är ett enda stort hjärta. Han räddar Honom varje kväll med ord och en varlig hand som rusar genom etern till den andra kusten. Han kan rent av locka till skratt även i den mörkaste stund.
Han säger att han inte kan prata om känslor, men i själva verkat pratar han känslor, känsligt hela tiden. Mellan raderna finns en djup ömhet. Han tycker inte så ofta att han är bra. Han tror ibland att han är sämre.
Han är fin. Han är stor. Han är storartad. Han är en klippa.
Och honom blir jag irriterad och arg på ibland........
Hon
Små, små saker påminner. Några enkla teblad i en åtgången tepåse. Det var då jag köpte dem, vid vårt senaste besök i väst. Det varma, blöta, mörka väller upp. Stannar upp och tänker. Igen.
Igår var jag ljust glad en stund. Trodde vi kanske skulle fara iväg till helgen. Att något konkret skulle hända. För min del. Helt egoistiskt. Trodde vi skulle ses.
Sen, insikten att det inte blir så. Jag förstår. Förstås. Hon är för sjuk just nu. Bedövad med droger. Vill träffa, för min egen egoistiska skull. Förstås. Men, förstår, inser, vet att det inte har någon betydelse.
Fokus: Hon. Vad är till nytta, glädje, fördel för henne, det avgör. Eller för honom, också. Förstås. Han, som inte kan fly in i någon dimma, utan måste vara vaken och känna allt. Hålla ihop och sköta omvärlden.
Först, några tårar, en fysisk smärta, en blå tomhet i magen. Men framförallt, sen, en overklighetskänsla. För så är det, overkligt, mardrömslikt, förvirrat. En enda tanke snurrar: Jag vill vrida tiden tillbaka och förändra utvecklingen. En dominant känsla finns: Jag vill, måste få göra något. Rädda, laga, ta bort, bota nu.
Jag känner så mycket, men, vad har det för betydelse?
Ingen, ingen som helst. Bara ett har betydelse.
Hon. A.
Igår var jag ljust glad en stund. Trodde vi kanske skulle fara iväg till helgen. Att något konkret skulle hända. För min del. Helt egoistiskt. Trodde vi skulle ses.
Sen, insikten att det inte blir så. Jag förstår. Förstås. Hon är för sjuk just nu. Bedövad med droger. Vill träffa, för min egen egoistiska skull. Förstås. Men, förstår, inser, vet att det inte har någon betydelse.
Fokus: Hon. Vad är till nytta, glädje, fördel för henne, det avgör. Eller för honom, också. Förstås. Han, som inte kan fly in i någon dimma, utan måste vara vaken och känna allt. Hålla ihop och sköta omvärlden.
Först, några tårar, en fysisk smärta, en blå tomhet i magen. Men framförallt, sen, en overklighetskänsla. För så är det, overkligt, mardrömslikt, förvirrat. En enda tanke snurrar: Jag vill vrida tiden tillbaka och förändra utvecklingen. En dominant känsla finns: Jag vill, måste få göra något. Rädda, laga, ta bort, bota nu.
Jag känner så mycket, men, vad har det för betydelse?
Ingen, ingen som helst. Bara ett har betydelse.
Hon. A.
tisdag 17 mars 2009
Vården.....
är märklig. Vet inte om jag ska tappa förtroendet eller bara konstatera lagen om alltings jävlighet eller att människokroppen är ett komplicerat "ting" eller om jag bara ska dra en djup hopplös suck. Men, nu har hon i alla fall genomgått sin tredje operation på två veckor. Absurt!!
Återstår att hoppas och vara glad åt att veta att den där lilla kroppen innehåller så mycket djävlar anamma man kan tänka sig.
Känner kärlek.
Återstår att hoppas och vara glad åt att veta att den där lilla kroppen innehåller så mycket djävlar anamma man kan tänka sig.
Känner kärlek.
söndag 15 mars 2009
Wish I was there
Apatin avtar emellanåt. Inte mycket nyttigt görs än men steg för steg händer det saker. Igår städade jag faktiskt och det kändes riktigt bra. Håller de sociala kontakter på sparlåga, det är lättast så. Ändå måste ju även det utökas. Det är ju vännerna som betyder något.
Det går sakta framåt. Humorn är på väg tillbaka om än i en svart variant. Hon har skrattat. Men är trött, så klart. Kanske, kanske får jag åka snart. Vill det.
Tänker på livet och prioriteringarna man gör. Att det alltid måste vara närvarande. Den tanken. Att göra det som är äkta. Njuta och uppskatta ögonblicket. Visa känslorna. Visa kärlek. Det är aldrig fel. Säga till de du älskar att du gör det. Ingen kan säga emot detta eller påstå att det inte är så man ska leva. Men gör vi det? Är inte så säker.
Omfamna. Ta på. Möt en blick. Lyssna. Känn. Medkänn. Le. Gråt. Var närvarande. Lev.
Det går sakta framåt. Humorn är på väg tillbaka om än i en svart variant. Hon har skrattat. Men är trött, så klart. Kanske, kanske får jag åka snart. Vill det.
Tänker på livet och prioriteringarna man gör. Att det alltid måste vara närvarande. Den tanken. Att göra det som är äkta. Njuta och uppskatta ögonblicket. Visa känslorna. Visa kärlek. Det är aldrig fel. Säga till de du älskar att du gör det. Ingen kan säga emot detta eller påstå att det inte är så man ska leva. Men gör vi det? Är inte så säker.
Omfamna. Ta på. Möt en blick. Lyssna. Känn. Medkänn. Le. Gråt. Var närvarande. Lev.
fredag 13 mars 2009
Den tuffaste
Operationen gick efter omständigheterna bra och det finns ett ljus även om det är en helvetestid framöver, men hon är en kämpe!
Det är inte bara ett uttryck i det här fallet. Min vän är en fantastisk människa på så många sätt och en av hennes starkaste drag är faktiskt just att hon är en krigare. Hon har ett enormt rättspatos och en enorm kraft! Hur stor den är har nog egentligen ingen av oss anat. Vi har vetat att hon har burit på en ständig fysisk smärta men såsom det är med smärta, så går den liksom inte att förmedla eller beskriva för någon annan, vi har alltid vår egen individuella upplevelse. Med facit i hand kan vi nog ändå ana vilket handikapp det egentligen ändå har varit. Trots denna börda har hon genomfört en enastående karriär inom ett område hon har utvecklat unika kunskaper i. Något som har präglat hela hennes liv hittills och det mesta har hon lärt sig på egen hand. Allt från trummor till segling till att vara en sjujävla morsa! Hon har kämpat helt enkelt och aldrig tagit ett svar hon inte är nöjd med och så ska det bli den här gången också, det är bara så!
Det här är den största striden som dessutom innehåller en massa svärta eftersom den jävla vården inte har gjort sitt jobb från början, men det går inte att fastna i bitterhet utan det måste omvandlas till kraft!
Nu tog orden slut.
Det är inte bara ett uttryck i det här fallet. Min vän är en fantastisk människa på så många sätt och en av hennes starkaste drag är faktiskt just att hon är en krigare. Hon har ett enormt rättspatos och en enorm kraft! Hur stor den är har nog egentligen ingen av oss anat. Vi har vetat att hon har burit på en ständig fysisk smärta men såsom det är med smärta, så går den liksom inte att förmedla eller beskriva för någon annan, vi har alltid vår egen individuella upplevelse. Med facit i hand kan vi nog ändå ana vilket handikapp det egentligen ändå har varit. Trots denna börda har hon genomfört en enastående karriär inom ett område hon har utvecklat unika kunskaper i. Något som har präglat hela hennes liv hittills och det mesta har hon lärt sig på egen hand. Allt från trummor till segling till att vara en sjujävla morsa! Hon har kämpat helt enkelt och aldrig tagit ett svar hon inte är nöjd med och så ska det bli den här gången också, det är bara så!
Det här är den största striden som dessutom innehåller en massa svärta eftersom den jävla vården inte har gjort sitt jobb från början, men det går inte att fastna i bitterhet utan det måste omvandlas till kraft!
Nu tog orden slut.
torsdag 12 mars 2009
Måste allt ha en titel???
En vän berättade en gång för mig om hur han hanterade sin ångest när det blev för svårt. Han spelade dator och tv-spel. Kanske förstod jag inte riktigt då utan tyckte att det bara var en flykt. Idag fattar jag precis. Ju meningslösare och monotont som möjligt, desto bättre. Förvisso dyker tanken upp ibland, den liksom tränger sig fram genom den tjocka dimma av ingenting som spelet har lyckats bädda in hjärnan i, och den försöker påminna om att det finns en massa andra viktiga saker som borde göras. Men då är det bara att ladda hem ett nytt sextiominuterspass och voilá! Så försvann den.
Kan tyckas som en flykt, men vad är inte det om inte överlevnad? Mycket annat kan jag ju inte göra just nu. Det verkar ju ännu mer meningslöst om jag ligger som en våt fläck på golvet och bölar. Ingen alls har ju någon nytta av det. Det enda jag gör är ju att vänta på läget då jag kan få träffa min vän, då tillståndet är sådant att det har någon mening för henne.
Ibland, eller snarast hela tiden när vi finns i vår närhet, håller ju jag och min älskade i varandra, hårt, ömt, desperat. Det är som om vår kärlek kan hjälpa, att vi är varandras livbojar och att vi kanske kan dra upp henne på den också. Naivt och konstigt, men det lindrar.
Kan tyckas som en flykt, men vad är inte det om inte överlevnad? Mycket annat kan jag ju inte göra just nu. Det verkar ju ännu mer meningslöst om jag ligger som en våt fläck på golvet och bölar. Ingen alls har ju någon nytta av det. Det enda jag gör är ju att vänta på läget då jag kan få träffa min vän, då tillståndet är sådant att det har någon mening för henne.
Ibland, eller snarast hela tiden när vi finns i vår närhet, håller ju jag och min älskade i varandra, hårt, ömt, desperat. Det är som om vår kärlek kan hjälpa, att vi är varandras livbojar och att vi kanske kan dra upp henne på den också. Naivt och konstigt, men det lindrar.
onsdag 11 mars 2009
Sorg
Vad gör man (läs jag) inte kan hantera de känslostormar som ryter runt innanför huden? Vad gör man när det känns som att prata bara får ovädret att blossa upp ännu mer? Vad gör man när dagarna är bergochdalbanor av totala sammanbrott och sedan stunder av en märklig stillhet, som gränsar till apati, för att sedan snabbt växla över till pass då förträngning möjliggör att man kan genomföra sitt arbete men definitivt inte sitta och läsa en studiebok?
Jo, då hamnar denna "man", jag, framför skärmen. Det blir som en drog, den enda kanalen för denna totala vanmakt och uppflammande ilska som fyller mig, att skriva här, offentligt men ändå inte. Det känns som att jag delar den med er men ändå inte. Vill ju egentligen skriva till henne, men det fyller ju ingen funktion. Inte för henne. Och funktion vill jag fylla. Jag vill göra något för henne. Jag vill ta bort det där onda ur hennes kropp. Det där monstret som har intagit henne.
Jag vill vara Gud, allsmäktig. Aldrig har jag önskat det så hett som nu. Inte nog med det, jag skulle t.o.m. nöja mig med att vara troende, att jag kunde be till någon och tro på det. Skit.
Skitjävlahelvetetsfanfittaskit.......... Inte ens det känns bra. För det gör ju ingen skillnad. Min vän har lika mycket cancer för det.
Jag trodde inte jag kunde hata. Men åh, vad jag kan! Jag hatar sjukdom. H A T A R.
Jo, då hamnar denna "man", jag, framför skärmen. Det blir som en drog, den enda kanalen för denna totala vanmakt och uppflammande ilska som fyller mig, att skriva här, offentligt men ändå inte. Det känns som att jag delar den med er men ändå inte. Vill ju egentligen skriva till henne, men det fyller ju ingen funktion. Inte för henne. Och funktion vill jag fylla. Jag vill göra något för henne. Jag vill ta bort det där onda ur hennes kropp. Det där monstret som har intagit henne.
Jag vill vara Gud, allsmäktig. Aldrig har jag önskat det så hett som nu. Inte nog med det, jag skulle t.o.m. nöja mig med att vara troende, att jag kunde be till någon och tro på det. Skit.
Skitjävlahelvetetsfanfittaskit.......... Inte ens det känns bra. För det gör ju ingen skillnad. Min vän har lika mycket cancer för det.
Jag trodde inte jag kunde hata. Men åh, vad jag kan! Jag hatar sjukdom. H A T A R.
tisdag 10 mars 2009
söndag 8 mars 2009
...
brunt.grått.svart.
brungråsvart
bottenlöst
hopplöst
ljus.vit.skimrande.
ljusvitskimrande
uppåtlyft
hoppfullt
önskar.vill.kräver
kravfylldönskan
nudjävlar
kampenbörjar
nu.nu.nu.
nununu
görnudetniska
användalljävlaskicklighet
fyll.ut.botten
fyllutbotten
tändljusetidetkompaktamörkret
ontgottgottvinner
ge.mig.nya.fina.ord.
nu
nu
nu
fina.flicka
brungråsvart
bottenlöst
hopplöst
ljus.vit.skimrande.
ljusvitskimrande
uppåtlyft
hoppfullt
önskar.vill.kräver
kravfylldönskan
nudjävlar
kampenbörjar
nu.nu.nu.
nununu
görnudetniska
användalljävlaskicklighet
fyll.ut.botten
fyllutbotten
tändljusetidetkompaktamörkret
ontgottgottvinner
ge.mig.nya.fina.ord.
nu
nu
nu
fina.flicka
I hudlös rustning
Jag vill säga så mycket men är bara ordlös. Vill trösta men vet inte hur. Känner ilska men vet inte vem jag ska vara arg på. Ett stort hål breder ut sig och jag vet inte hur jag ska fylla det. Vill inte vara här utan vill vara där, men det går inte.
Du som är den största, mest engagerade mot världens orättvisa, varför drabbas du av den värsta? Var finns logiken eller förklaringen? Den finns inte.
Frustrerande vanmakt, rasande sorg, vansinnig tyst upprördhet.
Du, du fina, du rara vän. Har jag någonsin sagt det? Du kloka, du starka människa. Ta nu fram all kraft och lite till. Tror sällan på något, men nu vet jag att min energi på något sätt måste ta vägen någonstans och jag riktar den mot dig, långt där borta, så att när du känner att din tar slut, så finns det en reserv att ta av. Det är min tro.
Vill krama dig, men är rädd att inte hålla ihop själv. Är nog en rätt värdelös trösterska. Men jag tänker jobba på det.
Jag finns här men också där, hos dig. Tänker tänker på dig. Hela tiden.
Upp till kamp!
Du som är den största, mest engagerade mot världens orättvisa, varför drabbas du av den värsta? Var finns logiken eller förklaringen? Den finns inte.
Frustrerande vanmakt, rasande sorg, vansinnig tyst upprördhet.
Du, du fina, du rara vän. Har jag någonsin sagt det? Du kloka, du starka människa. Ta nu fram all kraft och lite till. Tror sällan på något, men nu vet jag att min energi på något sätt måste ta vägen någonstans och jag riktar den mot dig, långt där borta, så att när du känner att din tar slut, så finns det en reserv att ta av. Det är min tro.
Vill krama dig, men är rädd att inte hålla ihop själv. Är nog en rätt värdelös trösterska. Men jag tänker jobba på det.
Jag finns här men också där, hos dig. Tänker tänker på dig. Hela tiden.
Upp till kamp!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)