Spöket är jagat på flykten nu. Det där mörka okända är inte lika dominant längre. Nu har jag äntligen en kontakt med Henne. Brev är skrivna och skickade, mottagna och uppskattade. Kanske kommer jag till och med få en ny brevvän ;) Rösten är stadigare i mitt öra och det finns en fast tro och övertygelse om att detta är början på kampen som kommer att vinnas. Vi pratar vardagliga ting, som att jag är lite snuvig och Han är febrig, att tiden i Huset närmar sig och alla projekt vi har där. Vardagen landar och jagar bort det normaliserade sjuka. Så klart, finns det fortfarande där, men nu finns också något annat.
Att låta sjukdomen bli det enda allenarådande ämnet, att det blir ett normaliserat tillstånd, är inte rätt.
Rätt är detta:
Igår fick hon känna havslukten och solen smeka hennes kind på den vackra ön. Det om något måste ge livslust!
Jag är glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar