I Stålmannens sällskap

Du sitter mitt emot mig
Jag sitter här
Din hand
så liten, så tunn
Du gråter
tyst viskar ångesten
Jag kan inte röra mig
risken för härdsmälta finns
Ordlösa vindar snurrar i rummet

Så är stunden över
Återigen fyller energi din kropp
lättheten är tillbaka i rösten

Du sitter mittemot mig
Jag sitter här
Stålmannen skramlar
står rakryggad med livet på en krok
Du fångar mig
lockar ut vardagen ur min mun
Dagen fortsätter
solen skiner
och ordlösa vindar snurrar i rummet

Det rinner blod i Gaza

Jag har varit svår att "tända" på sista tiden, men nu bara måste jag. För att citera ett jäkligt bra insändarsms till Metro idag:
"Det är ett HELVETE när det regnar på stackars svenska turister i Thailand, så att deras semesterresa förstörs.
Det är ett HELVETE när det regnar bomber över Gaza och invänarnas liv förstörs"

(Typ, inte direktcitat)

Just nu är jag så uppfylld av vanmakt och hopplösa känslor inför denna eviga konflikt som nu har eskalerat till ren massaker! Vad krävs för att det ska bli ett slut på förtrycket och fred för båda sidor? Har inte alla möjliga instanser redan försökt medla?? Vad är det som kan skapa sådan likgiltighet inför mord? Personligen tycker jag faktiskt även att en soldats liv är värdefullt, då jag motsätter mig krig överhuvudtaget, men naturligtvis innebär det en ännu störr tragedi när civila också drabbas. Att skylla på att Hamas har "placerat ut sig och sina vapen bland civila" räcker ingenstans! För vem är det som "straffas"? Knappast Hamas, utan Ali och Safed och deras barn. Det handlar om liv!

Som jag kanske har nämnt tidigare så läste jag en så oerhört bra krönika för en tid sedan om självmordsbombare där författaren hänvisade till en intressant undersökning. Den skulle ha visat att i princi alla självmordsbombare har sitt ursprung i ockuperade områden. Att det är den maktlöses vapen. Inget försvar men en förklaraing och en spridning av ansvaret för uppkomsten. Dessutom, menade han, att det även förhöl sig som så att det inte alls var övervägande muslimer som begick denna typ av terrordåd.

Slutsatsen av detta tycker jag är att vi så gärna vill förenkla och skapa en bild av fienden som passar in i nutida strömningar, dvs att vi skyller på religionen och underförstått en sorts rasistiskt tänkande kring Mellanösterns problem. Jag önskar jag kunde återge källan och ta del av undersökningen direkt, men liksom så många andra gånger, glömde jag klippa ut och spara (kan inte klippa direkt i tidningen eftersom det är fler som ska läsa den efter mig...:P).

Jag upplever som sagt en maktlöshet över att inte kunna påverka situationen och bidra till att denna låsta situation kan lösas, men ett litet strå kan jag kanske dra på lördag. Gör det du med!

KOM TILL SERGELS TORG KL 13.00 OCH DEMONSTRERA!!! Mot massakern och för freden.

Bland inlägg, ordböcker och optiker

Ibland är livet bra underligt. Som nybliven student borde min reella ålder egentligen ha sjunkit drastiskt och skapat en ungdomlig aura kring mig. Jag gnäller på läxor, jagas av dålig samvete och lyckas ständigt hitta absolut supernödvändiga göromål som går före skolarbetet. Som att t.ex. plantera om blommor (hur ofta gör jag sånt?????), städa (hm...), se en otroligt viktig och rolig TV-serie som endast går dagtid (typ The sventiees..), skriva blogginlägg.

MEN, icke! Samtidigt tornar sig nämligen en massa andra märkliga förändringar upp sig. Igår gick det inte att stå emot längre, jag måste gå till optikern. Visst, jag har varit där förut och fått glasögon att använda ibland. Men då sa de att det inte var nödvändigt för egentligen var det ju bara lite fel på ena ögat och kanske kunde en latent skelning (som för övrigt 60% av befolkningen har) bidra till att jag har tyckt att det är jobbigt vid datorn och att läsa böcker sent på kvällen (läs natten). Så egentligen är jag ingen glasögonbärare. Så vad händer då, när jag inser att det här går inte, jag får verkligen skitont i ögonen av att stirra på datorskärmen? Jo, jag slinker in hos optikern och efter avslutad undersökning konstaterar han att jag har en lätt astigmatisk brytning och är på gränsen till översynt och att det vore nog bra med glasögon. Bra så, men han slutar inte...
-Jo, och sen är det ju så att med åldern så blir det ju lite värre, när man närmar sig 40. Ja, han skrattar till, jag är ju också där! Så inte skadar det att hjälpa ögonen.....
Bla, bla, bla, det ville jag ju inte höra, jag är ju student!!

Som om det inte var nog, nu har jag dessutom köpt de dyraste joggingskor jag någonsin betalat för. Och varför det? JO, jag har ju fått problem med fötterna. Visst, det beror ju på att de där fina smala fötterna, så långt ifrån plattfot man kan komma, något jag alltid inbillat mig var bra, inte var så praktiska. Nejdå, "du har ett extremt högt fotvalv och det är jobbigt för fötterna, så nu ska du få ett fotinlägg. Så dina gamla vanliga sneakersskor, platta som marken, är inte att tänka på". VA???! Visst, detta har inte med ålder att göra, men erkänn att begreppet hålfotsinlägg inte låter så ungdomligt...

Det är bara att konstatera, detta är en kropp i förfall, får bara hoppas att den ungdomliga sidan hos mig, som student med koncentrationssvårigheter, ska hålla hjärnan i god trim.

Eller vänta nu.......???

Framsidan

Apropå böcker. Om jag inte var lärare har jag ett annat drömjobb, eller rättare sagt ett kall, ett samhällsviktigt uppdrag som någon borde ta tag i. Jag tänker på de som formger framsidan på en bok.

Det är viktigt att läsa, alla borde läsa och då menar jag inte djupa faktaböcker eller intellektuella djupdykningar, utan även vanliga romaner. Alla måste inte fördjupa sig i de tyngsta böckerna, men alla bör få förmånen att njuta av upplevelser i form av en bra berättad historia, få inblick i nya perspektiv på tillvaron för att på så sätt utveckla sin social kompetens. Och vad är människan om inte en social varelse, vi lever tätt tillsammans och måste kunna samarbeta för att världen ska utvecklas till det bättre. Ju fler perspektiv vi kan få, desto bättre. Slutsatsen blir alltså att även läsandet av "vanliga" romaner är en viktig samhällsfråga.

Men, hur ser det då ut? Jo, titta på t.ex. pockethyllan i bokaffären. Hur gör du när du ska välja en bok? Du utgår naturligtvis först från framsidan. Baksidestexten är naturligtvis sedan avgörande och personliga rekommendationer. Men, det första steget är framsidan eftersom den är tänkt att ge dig en vink om vad det är för sorts bok. Nu har jag sett förbi detta flera gånger, eftersom jag redan har känt till författaren, men alltför ofta anser jag att framsidan är vilseledande. Problemet blev belyst häromdagen.

En framsida jag tycker om, snygg och anger en stämning som är relevant för innehållet.

Min käre H (han utan tummen), berättade att han legat en hel natt och läst ut Mossvikenfruarna av Emma Hamberg, en bok han aldrig skulle tagit i om det inte varit för att alla andra böcker varit utlästa och han brottades med sömnlöshet. Och tro det eller ej, han gillade den! Spännande historia och intressanta karaktärer som bidrog till att vidga hans vyer ytterligare. Men hur ser då denna bok ut? Jo, uppenbarligen har man bestämt sig för att här är det kvinnliga läsare vi ska nå och en särskild typ. Jag kan räkna upp en mängd sådana här exempel, Marian Keyes böcker är några. En i mitt tyckte roande men också tankeväckande författare som många har fallit för. Tittar man på de böckerna, så ser man förmodligen dem som ytliga och tramsiga. Detta leder då till att många låter bli att ens försöka sig på dem. Och vad är det me denna trend att ha författarna s porträtt som framsida?? Det är ju innehållet jag är intresserad av! Visst jag fattar att det är ett kommersiellt knep, men en författare är inte bra bara för att den är känd!

Nu menar jag inte att alla måste läsa allt, men jag anser i alla fall att man inte ska skrämma bort en potentiell grupp med falsk varudeklaration. Titta även på Coelhos bok till höger på denna sida, den gillar jag inte heller.

Så, upp till kamp för en bättre framsidekultur (om du nu inte har någon annan viktig samhällsfråga att kämpa för;))!
Ännu ett bra exempel, informativt men också vacker och skrämmande, liksom innehållet.