Mannen i mitt liv uppvisade en eftermiddag ny energi. Han strålade med hela ansiktet och sa att han hade hittat lösningen.
Under den gångna veckan hade mina dagar präglats av mycket elevarbete. Det hade varit många möten med många tjänstemän, socialtjänsten, utbildningsförvaltningen, psykologer och kuratorer och så lilla jag. Dagarna hade varit långa och engagemanget stort. Och som alltid, i mitt fall, där engagemanget går in, går energin slutligen ut. En kollega sa till mig häromdagen att han beundrade mig för att jag hade så mycket energi.... Hrmpf, summan av energi är nog konstant på vår arbetsplats, i mitt fall är det bara så att användandet går på turboväxeln under dagtid, för att på kvällen låta min kropp flyta ut i soffan helt tom...
Nåja, vad var då lösningen enligt mannen? Observera då att ni tar i beaktande att han i dagarna fått övertidsstopp från sin närmaste chef, eftersom han och hans kollegor har jobbat över för mycket detta år...
- Jo, titta här! Jag har hittat ett nytt jobb till dig.
-Eh...jaha?
-Ja, nära till jobbet får du, inget jobb att ta med sig hem och så passar du perfekt! Hans ansikte strålade.
-Jaså, svarade jag något skeptiskt. Få se då.
Han halade fram en annons utriven ur dagens tidning. Jag läste:
"textgranskare till enheten för riksdagstryck"
Jag tänkte:
Vart tog alla barnen vägen?
2 kommentarer:
Det låter som om du ändå är på rätt plats när det kommer till kritan, eller?
Om det är så vill jag bara gratulera alla barn och föräldrar som har med dig att göra!
haha, åh.. sluta aldrig som lärare! jag har en känsla av att du är den räddning utbildningsväsendet behöver!
Skicka en kommentar