I tryckfrihetens namn, amen!

Nu när åtminstone febern har släppt och jag så smått börjar återvända till denna värld, måste jag förstås skriva direkt om det som har nått fram till mig genom dimmorna dessa dagar. Det är ett uttjatat ämne, men, nej, det är inte jag som står för tjatet.

Det gäller den s.k. tryckfriheten i egenskap av "Muhammedbilderna". När Jyllandsposten drog i gång sitt projekt, med att anlita tecknare som skulle "porträttera" M och sen beklagade sig över den internationella anstormningen, så tänkte jag att ok, det är ett utslag av Danmarks smygrasistiska hållning. Men när så Sverige fick en egen variant, då började jag undra. Och så använder man sig av tryckfriheten som ett skydd?!!

Jag är ingen försvarare av fundamentalism, inte i några läger överhuvudtaget. Jag är definitivt inte för fatwor. Men jag är heller inte för att man bedriver kampanjer bara för att hetsa dessa krafter, för det är precis det man gör och då är man inte ett dugg bättre! När pressen publicerar dessa bilder, vet man precis vad det kommer att leda till och konflikten som tyvärr redan finns mellan den västeuropeiska kulturen och många muslimska grupper, förstärks! Är det det man vill?

Vad hade man sagt om tryckfriheten om man istället hade publicerat judar som åt palestinska barn eller liknande? Hade det fått passerat som något vi måste få uttrycka i tryckfrihetens namn?? För mig innebär tryckfrihet också ansvar, den som uttrycker något måste också ta ansvar för konsekvenserna, i alla fall om man är vuxen och kapabel att tänka åtsminstone två steg. Vad man gör i det här fallet är bara att försöka bekräfta den 1000-åriga konflikten mellan muslimer och kristna, något jag kan tycka känns oerhört medeltida OCH etnocentriskt. Vi trampar ännu en gång på människor vi tycker är mindra värda än "oss".

Vi vet alla att det finns självmordsbombare som är fundamentalistiska muslimer, vad alla dock inte tycks veta eller förstå, är att alla muslimer inte är det. Alla tycks inte heller veta att majoriteten av självmordsbombare i världen faktiskt inte är muslimer. Det sker även i andra religioners namn och även i rent nationalistiska namn. Dessutom sker de flesta (om inte alla) i direkt relation till ockupationer. Här skulle jag vilja ange en källa, men kan inte specificera mer än att jag läste en essä i DN för något år sedan om detta. För mig känns det i alla fall solklart, vad driver en människa till ett så desperat beteende, om inte just den maktlöshet som att vara ockuperad av en överlägsen makt, leder till.

Tillbaka till dessa "konstnärer" och tidningredaktörer som värnar så fint om tryckfriheten. Det är ju inte så att pressen publicerar allt de kommer över bara för att de har den rättigheten. Nej, de har redaktionsmöten och sållar, alltså har konsekvenserna blivit diskuterade och ändå väljer man att publicera! Varför? Varför vill man "retas", provocera? För det är ju det man gör, man spelar de fundamentalistiska makthavarna i händerna samt att man faktiskt har valt ut en viss grupp som måltavla. Vad är det man vill åstadkomma? Jag kan inte se något som helst positivt, det leder ju inte direkt till någon fredsöppning eller ökad förståelse eller något närmande. Det är som att slå ett barn för att visa att det inte ska använda våld.

Jag tycker det är märkligt, samtidigt som jag tyvärr inte är förvånad. Vi har en lång väg till fred.