Kom hem från den långa resan norrut, till ett grått Stockholm, med lite längtan i hjärtat. Kände mig en smula ämlig och beklagade mig över att Han inte hade saknat mig eller hört av sig. Det var då Sonen fällde sina "visdomsord":
"Men mamma, det vet du väl att H bara saknar stålets glöd och ölets beska!"
.....man står sig slätt med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar