Jag hyser en fascination för en del företeelser i vår värld, som i andras ögon ofta betraktas med avsmak. Det gäller maskrosor, råttor, duvor, "den jävla busken" på landet, kackerlackor, gråsparvar och skator. För mig symboliserar de livskraft och ett djävlar anamma. De har överlevt, genom envishet, listighet men framför allt genom anpassning. Ingen kan säga annat än att de faktiskt vann. Kanske är det därför de möter sådant förakt, människan vill inte erkänna sitt nederlag och försöker därför i vanlig ordning att istället håna och sänka sin motståndare. Dessa "smutsiga" rebeller kan inte besegras, de finns där vare sig du vill eller inte. I många fall t.o.m. tack vare dig. De lyckas med det där som egentligen varje människa vill, överleva och reproducera sig.
Kanske är det deras flexibla revirkänsla som har räddat dem, till skillnad mot människans fullständigt sjukliga behov av gränser och murar? De är outsiders som aldrig kommer att bli accepterade eftersom de inte kan kontrolleras, de utmanar helt enkelt alla de mänskliga idealen.
Men, undrar någon, de sprider ju sjukdom? Därför vill jag avsluta med ett snott citat (ur dagens DN På Stan):
"En del skulle säga att de är äckliga och att de bär på sjukdomar.
- Ja, men det kan man ju säga att vi människor också gör, säger hon"
Grundläggande psykologi alltså, vi retar oss på det vi känner igen oss i.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar