Konstaterar ännu en dag i mitt nya liv som har förflutit. Röster från förr tar sig in, påminner om det som var och overklighetskänslan övermannar mig igen. Tror att jag lätt skulle kunna bli arbetsnarkoman, det är en god flyktväg, synd att det även där ekar av komplikationer. Känslorna tycks inte vilja lämna mig ändå, fast med mitt jobb kan jag ändå styra om dem och låta engagemanget i det trasiga själarna bli fokus.
En vän förmedlade följande citat ur en artikel till mig och det får avrunda dagens inlägg:
"Den som ofta måste påkalla föräldrarnas uppmärksamhet för att inte bli bortglömd utvecklar en ambivalent anknytning.Är ofta känslostyrd i vuxenrelationer och kräver stor närhet av sin partner"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar