Hon tassar på tå runt det mjuka. Ringer sin syster och undrar. Kan man hålla ett löfte? Bör man hålla vad man lovar? Till varje pris?
Hon kommer närmare nu. Undrar varför det mjuka gör så ont, adjektiven är så motsägelsefulla. Vart tog grammatikens regler vägen? Trygghetens vallar vibrerar, ljudet smärtar. Skickar blixtar in hjärtat.
Så lugnar det sig en stund. Med mjuk bomull i öronen, stängs världen ute ett tag. Hon slappnar av, sjunker ner på marken. Ler. Snett. Det ska nog gå bra nu, allting ordnar sig. Men var är hon som borde klappa henne på huvudet, ta hennes kropp i sin famn och vagga mjukt, vyssjande?
Ett andetag och så är ljudet där igen. Vill springa. Fly.
Men vibrationerna finns över allt. Och det mjuka. Hårda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar