En tanke slog mig då jag, som så många andra snurrade runt på Facebook, att det finns en fara inte så många nämner. Att hänga på FB kan ha vissa likheter med psykodynamisk terapi, något som endast bör utföras i sällskap med professionella. För vad händer när människor mitt-i-livet (fantastiskt uttryck...) registrerar sig och börjar jaga gamla spöken från förr. Jo, plötsligt svämmar gyttjan upp som man så länge tryckt undan. Eller gamla känslor som man har lämnat bakom sig (av en orsak!) kastas över en igen.
Riskerna är ju uppenbara, mitt-i-livet = grubblerier, och slutsatsen blir skrämmande. Du konfronteras med något du kanske inte var beredd på, ditt förflutna kommer fram, precis som i en terapisession och så måste du fatta alla beslut själv, utan någon som guidar dig.
För att inte tala om spelberoendet som får grepp om oss. Är det ingen som har reagerat på alla dessa vuxna farmare, cafébiträden och nöjesparkanordnare? Snart är ingen över trettio fri. Så förfasas man över de stackars datorberoende tonårspojkarna, men de har ju något vi inte har, föräldrar som kan hjälpa till att sätta gränser. Vad har vi?
Etiska nämnden, var finns ni när vi behöver er? Förbjud Facebook eller anställ ett gäng terapeuter som finns där för oss. Som fältassistenterna som är inne på Playahead och liknande, vi behöver stöd! Tror ni verkligen att vi är kloka bara för att vi är vuxna.....?
3 kommentarer:
:( Jag vill hjälpa dig, säg bara hur.
Gumman, detta inlägg var ironiskt! Ett försök att vara rolig....:S
Tack ändå för din omtanke!
Kraaaaaam
Du ser hur ironin kan spela dig ett spratt.
Skicka en kommentar