Med ett pulserande huvud och ett innehåll jag inte vill ha i näsan, försöker jag samla mina tankar. Mitt nuvarande tillstånd är förstås en naturlig följd utav en helt hysterisk vecka.
Att överleva på jobbet tycks bara bli knepigare och knepigare, då kaos är den dominanta termen. Det värsta numer är egentligen att se hur alla bryts ner och mår dåligt. Från att arbetsplatsen ursprungligen haft som sitt viktigaste kännetecken ett fantastisk kollegie, är det numer få som orkar skratta. Nu råkar jag dock ha turen att ha två av de mest ståndaktoga på den punkten i mitt arbetsrum. När A lägger upp ett hjärtligt och rått skratt åt galghumorn i vår situation, kan jag inte annat än skratta med. Det är förlösande. Underbart.
Frågan gäller nu framtiden. Kommer vår chef att inse att hon har tappat greppet? Kommer hon att erkänna att hon ligger bakom röran? Kommer hon att fixa att ta det med aktning och backa? Kanske rent av börja lyssna på oss, som borde vara experterna på vad som ska få vår skola att fungera? Frågar du mig så ställer jag mig ytterst tveksam till detta. Att vara kontrollfreak, sakna sinne för organisation, inte lita på sina anställda pedagoger och dessutom sakna taktskänsla och människokännedom, är ingen bra förutsättning för en positiv framtid.
Så nu är bara frågan, vem går först?
2 kommentarer:
går det inte på något sätt att organisera lärare och pedagoger mot chefen och på ett lugnt men konkret sätt lyckas få henne på samma bana som er? vad är det som känns värst, eller är det delvis hösten som smyger sig in i skolans alla vrår och sprider trötthet och mörker? varma kramar
Hm, oragnisation är absolut. Problemet är dock att det är just där det brister och det smittar ju av sig. Våra arbetslagsledare som ska vara våra representanter och därmed de som ska kunna framföra den konstruktiva kritik, har vissa hinder. Organisationen har ju liksom organiserat bort arbetslagen, så vi träffas aldrig... Men, det ser ut att finnas en liten ljusning nu faktiskt. Så låtom oss fortsätta kampen mot mörkret, i alla former! En kram är ett bra vapen ;)
Skicka en kommentar