Morgonfilosofi

Tidig morgon. Framme vid spärrarna. Mycket riktigt, de spärrar.
Drar kortet. Rött kryss.
Drar igen.
Höjer blicken mot tavlan,
shit, mitt tåg rullar in.
Drar igen. Nix.
Byter spärr. Drar kortet igen.
Ja, grönt!
Passerar igenom, men tåget har ju gått.
Alltså, går jag ner mot perrongen.

Sensmoral: SL har engagerat sig i antistressarbetet, genom att stoppa i tid och minska onödigt springande! Tack!