Vind i håret

#%!!!

pissjävlahelvetessatansavgrundsmörkerskitfansjävlajodermierdahijodeputavittuperkelefanfanfan

har inga ord.
finner inga ord.
de är slut.
bara de fula är kvar
och dom vill ja inte ha.

Människan är en lärling, sorgen hennes läromästare

En lördagskväll i hemmets vrå, ägnad åt återhämtning från fredagens på olika sätt turbulenta händelser, nedsjunken i soffan tillsammans med dottern, fick jag ett infall. Jag rensade bokhyllan på gamla dagböcker eller kanske snarast minnesböcker ur mitt tidigare liv. En snabb genombläddring ,som sedan ledde till att jag fascinerat började läsa om en människa jag trodde hade genomgått någon sorts utveckling..... Men, det tycks inte som att det händer så mycket på den känslomässiga fronten. Stora stycken skulle kunna varit skrivet idag. Ångesten som jag trodde var en effekt av tidens tand, lyste lika klart när jag var 20 och 25. Hmm... Likaså trodde jag mig även då kunna skapa lyrik... Eller nu är jag orättvis, att skriva i s.k. lyrisk form, är ju egentligen bara en kanal för bearbetning. Då liksom nu.

Men rätt spännande ändå och kanske kan jag lära mig något om mig själv genom att läsa. Det är kanske det som måste göras för att utveckling ska ske. Jag vet inte, men jag tror faktiskt att reflektion är något jag uppmuntrar mina elever till då och då.... Så, jag får väl ta tjuren vid hornen helt enkelt.

Jag gillade också att skriva upp citat som jag förmodligen tyckte var kloka. Tänkte jag skulle ösa lite ur mina gamla böcker här lite då och då. Den som möjligtvis läser denna blogg då och då, lär nog inte märka någon skillnad ändå.

Följande citat passar faktiskt väldigt bra just denna helg:

"Det är bättre att tro på människorna
och att då och då bli lurad
än att inte tro alls"
Hasse Zetterström

Dags för servicekontroll

Klockan är ett på dagen och jag fascineras återigen av den mänskliga själens (?) konstruktion. Hur många känslor finns det egentligen? Och hur många kan man genomlida under bara några timmar? Oändlig sorg och smärta, ångest, en smula förälskelse, skratt och oro. Alla av olika karaktär och alla med samma intensitet. Min fråga blir därför, förstås, om de alla har samma ursprung, ångest....?
Jag anser dock att det finns en brist i konstruktionen; kopplingarna mellan hjärna och hjärta, själ, är av undermålig karaktär. Så du som är ansvarig, se till att fixa detta, snarast!

teckenspråk

kärleken är mjuk och helt fantastisk
när jag promenerar försiktigt på skalen du strör runt dig
kärleken är hård och vass som glass
när du strör dina tankar kring dig som strössel

du har ingen koll
jag ger dig ingen chans
du ger
jag sväljer

alla dina bekymmer
och problem
matar mig med ditt uppblåsta ego

hallå
vakna
här är jag och jag finns
bara minns hur jag lyssnar

du har mig
jag har dig

det behövs bara ett tecken

Den långa flykten

Sitter och plågar mig själv. Lyssnar på [ingenting], dricker öl och stirrar tomt på skärmen. Tänker, att det vore så lätt, att bara falla in dimman. Låta alkoholen skapa ett dunbolster under mina fötter när jag flyr. Bädda in mig i bomull när jag faller. Tänker, att det vore enkelt. Tänker, att jag är sårbar. Tårarna droppar, tills tomheten långsamt breder ut sig ovanpå smärtan.

Tänker också, att jag har fått så många möjligheter till den mjuka bädden. Tänker igen, att något ändå saknas, för att jag ska ta den vägen. För lite bomull kanske, eller att den så lätt förvandlas till hårt grus. Sorgen går ändå inte bort, det är så tillfälligt. Kanske är det snarast ett straff, en påföljd för mig.

För mig är inte bolstret problemet. Det är flykten.

hon trodde hon var någon

olika. positiv mot negativ. behöver varann.
tvillingsjälar som inte kan tala. förbi. under. över. aldrig rätt på.
springer fram. du stannar strax framför.
jag säger inte: kom.
jag tänker: stannagåkomrörvidmigförsvinn.
tvillingsjälar i en kakafoni av ljud.
raka blickar utan skydd ändå med en slöja av motstånd.
sitter mittemot i den isklara luften.
allt känns lättungträttfelplattljust och alldeles fruktansvärt