Upptäckte precis att jag ibland får samma känsla som när jag läser mina gamla dagböcker från tonåren, när jag läser igenom gamla blogginlägg. Eller gamla och gamla, några veckor... En känsla av pinsamhet, "har verkligen jag skrivit det där?" och en lätt rodnad sprider sig på kinden.
Beror det på att jag utvecklas i sådan enorm hastighet
eller är det helt enkelt så att färdigheten att stå upp för den jag är innerst inne (läs dagboksjaget!) inte har utvecklats ett dugg??
Hm, jag tror jag väljer det förstnämnda. Äntligen har jag hittat min superhjälteförmåga.
1 kommentar:
Alltid lika pinsamt att läsa vad man skrivit. Ändå fortsätter man. :O
Skicka en kommentar