Min minikalv på grönbete i det bergiga landet, har gått igenom och klarat sin första prövning. En mindre kris som hon red ut. Stärkt av det, så klart! Varje framgång, särskilt ur en motgång, betyder något speciellt.
Aldrig förut har jag blivit glad åt att hon har lbivit ledsen och aldrig förut har hon berättat om det med ett leende. Extra bra känns det förstås att höra att hon har en bra chef och omtänksamma arbetskamrater. Jag måste börja lita på att det finns andra människor som finns där för henne.
Märklig är utvecklingen, så överraskande men samtidigt egentligen så förutsägbar. Det är klart att det måste gå framåt.
Puss min ängel!
