fredag 9 april 2010

Du vackra bergsget

Nu är din kamp över, vackra människa.
Jag minns dig som en urkraft.
En blomma i ett bergsland. En havsdrottning. Ett bultande hjärta. En bergsget. En källa till inspiration. Ett lyssnande hjärta. En lejoninna till mor. En rättskämpe. En sällsam älva. En trummande ängel.
Tack för att du fanns hos oss ett tag.
Du, jag minns dig. Som du var. Alltid.
Med kärlek.
Vila i frid, min vän.

1 kommentar:

malin, costa brava sa...

Nu ryser jag igen. Som oftast när jag läser dina dikter. Vackert!