Pausar från nationella prov. Pausar från livet. Med spel. Meningslösa söka-finn-spel. Eller är de det? Meningslösa? För vad vill vi inte, om att finna det vi söker? Kanske är det bara en träning för livet, för att jag slutligen ska finna den där meningen, det som ger livet det där skimret. Att jag ska känna att "nu, nu lever jag, precis som jag vill. Varje dag är en seger, en upplevelse". Vill vi inte alla det?
Samtidigt, vad finns det för mening med att sitta och stirra på en skärm, medan livet pågår runt omkring? Fast kanske just det, måste få vila, när dagarna är så fulla med liv från 8 till 5, minst. Vila från alla tankar som annars rusar, vila från mig själv.
Fast det här är bara en massa trams, vill ju bara legitimera mitt meningslösa beteende. Så klart att det vore bättre att göra något annat, som att gå ut i solen eller ta tag i balkongen och sätta blommor. Sticka ut näsan i friska luften eller nävarna i jorden. Men detta är ju så mycket enklare. Så är det.
Så slut på bortförklaringarna. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar