måndag 5 april 2010

När hoppet slingrar sig

Tre hjärtan i en bil. Genom Sverige. Tre sorger.
Ett lejonhjärta, oändligt med plats för alla.
Ett blottat, oskyddat och öppet, på väg att drunkna.
Ett ungt, med höga murar, med ett blottat hål, på väg att förblöda.
Alla lider.
Alla bär på en otröstligt slöja av sorg.
Alla är i behov av lindring.

Våra blickar är riktade mot horisonten. Ser trädens toppar resa sig mot himlen som obönhörligt mörknar. Landskapet rusar förbi, gråa toner utsuddade till en dimma. Mörka skuggor döljer sig i skymningen.
Plötsligt, vita villor med symmetriska trädgårdar, hånar oss med sina perfekta vinklar.

Vi är på flykt från något. Mot något, kan man det?
Vi undrar stilla om vi verkligen kan hjälpa varandra.
Vi önskar. Vi vill.

1 kommentar:

malin, costa brava sa...

POESI! som jag dirket skulle vilja sitta på en lång tågresa o läsa om o om igen