Ibland tar ju livet bara andan ur mig. Jag får kämpa för att inte även anden ska ta sitt pick och pack och dra.
Det gäller att behålla tron människan, trots att insikten dyker upp igen och påminner om vilket evigt jobb det är. Att det måste ske en ständig kamp både inombords varje person liksom med omgivningen. Allt för att människor ska stå emot grupptryck, våga säga ifrån när något känns fel, palla trycket och ifrågasätta, tänka kritiskt. Men framförallt, låta sig själv styras av medkänsla och en tro på människan.
Naturligtvis har jag som alla andra rykts med av händelserna i Bjästa, något sen, jag vet. Satt med näsan i rättningshögen då UG gick på TV, men tack och lov, finns SvtPlay! Turligt nog blev jag informerad dagen efter utav en elev:" Det var precis som i Flickan och skulden!" utbrast hon. "Ja, tyvärr", var jag ju tvungen att replikera, "tyvärr".
En bok räcker inte, inte heller ett arbetsområde i skolan, utan det måste ske ett ständigt arbete, hela tiden. Och alla måste passa sig för de enkla svaren, att det bara kunde ske för att det var en liten by; "en inavlad by", "inskränkta och okunniga" eller "idioter". Nä, det kunde varit var som helst, för synen på tjejer, kvinnor lurar överallt under ytan, bland både tjejer och killar. Så är det bara.
Konfrontera faktum, innan du tar nästa steg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar