I fredags intog jag ett megalyckopiller, jag var på bio. Skrattade, grät och applåderade! Har nog aldrig hänt tidigare.
Jag såg "Patrik 1,5 år" och det var så rätt, precis vad jag behövde. SE DEN! Den är ömsint, rolig, berörande och riktigt, riktigt fin. Tänk att Gustaf Skarsgård var så bra, det visste jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar