Aropå glädje

Har ju glömt i yran min lediga dag som tillbringades i stekande sol på Långholmen. Skrattstock för fjärde året i rad. Tjockt med folk! Snart sprängs eller sjunker förmodligen ön, men med ett skratt.
I alla fall, det är alltid rädd blandad kompott på scenen, får jag nog lova att säga, men då är det skönt att inga stängsel finns och att vänners små barn ger en anledning att röra på sig. Trots detta är det ju alla guldkorn man kommer dit för och ett av dem i år, var en man, så gammal att alla fördomar man inte trodde att man hade, bubblade upp då han äntrade arenan. Men, så fel man fick och vilket hopp om framtiden, sin egen. Låt mig också hålla mitt sinne på topp om jag får turen att bli lika gammal. Men framförallt ha det modet alla har då de vågar kliva upp på en scen såsom ståuppkomikerna gör. Jag kan tycka att lärarjobbet är ett scenframträdande varje dag, med en krävande publik som förväntar sig något av mig. Men mitt mål är ju ändå att publiken ska vara aktiv själv. En ståuppare står helt själv, med den allra mest krävande publiken. Den vill skratta i ett.

Karl-Axel Björnberg, varsågoda!

Fröken blir inspirerad

Det är alltid roligt att inspireras och särskilt vid oväntade tillfällen. Hade gått omkring med en liten lapp i fickan en tid nu och skulle just rensa , då den dök upp. På den stod en bloggadress som Sonen givit mig för en tid sen. Han hade varnat mig för att den kanske inte var min stil eller att den var för "tuff" eller vad han menade.
Själv förstår jag ingenting, vad har han för bild av mig egentligen?? Hursomhelst hade jag ju inget annat att göra så här på morgonkvisten, annat än att se till att ro min slutuppgift på kursen i hamn, så, jag surfade runt lite och vips, var jag där! Ännu en favorit att följa. En fröken följer en annan fröken ;) Missa henne inte! Bloggtrams av högsta klass.

Svårmod

Det bor en svårmodig man i mitt hem. Jag önskar att det gick att påverka, men det tycks svårt och jag är nog fel person. Det här är definitivt inget nytt tema för den här bloggen, tyvärr går det inte att undvika då frustrationen är en så dominant känsla. För vad gör man, när man vet att det är mörkt men inte kan hitta ljusknappen?

Idag har det trots allt glimtat till och jag sparar alla skratt inuti mig där de värmer som mest. Skratt inger hopp.

Lyckopiller

I fredags intog jag ett megalyckopiller, jag var på bio. Skrattade, grät och applåderade! Har nog aldrig hänt tidigare.
Jag såg "Patrik 1,5 år" och det var så rätt, precis vad jag behövde. SE DEN! Den är ömsint, rolig, berörande och riktigt, riktigt fin. Tänk att Gustaf Skarsgård var så bra, det visste jag inte.

Veckans bra

Bra-saker-som-hänt-den-här-veckan-listan

• Konsert 1. Såg mästerlig blues med Robert Lighthouse. Han är en gud på gitarr!


• Konsert 2. Gratis (extra plus!) musik Under Eken, med speciella Anna Järvinen. Hon bjöd dessutom på tre helt nya låtar. Goda tillbehör i form av pastasallad, öl och sol


• Totalspontan segling med älskade farsgubben. Över en dag bestämdes att jag skulle ta pendeln till Nynäshamn, färjan till Visby, bussen till Fårösund och där hoppa på hans segelbåt för att sedan köra en 16 timmarstur till Värmdö. Snittvind mellan 8 och 13 m/s och sydlig vind. De svarta molnen jagade oss dramatiskt. Det var ljuvligt! Tvådagars semesterresa.


• Ny upptäckt: Moln. Vill fota dem, spara dem, lära känna dem och förstå dem.


• Ny havskompis: Tobisgrisslan, en mycket söt typ.


• Filmupplevelse: Tillsammans är man mindre ensam (vilken titel:) m bl.a. Audrey Tatou. En riktig må-bra-film som jag behövde. Inte direkt i klass med Amelia från Montmartre, men klart sevärd här och nu. Något förutsägbar fast det är ju inte helt ovanligt tyvärr, vilket i o f s kan passa mig, då mitt liv sällan är det!

Och så är det en dag kvar!!!

Skratta mera

Idag har jag pratat och mailat med A, en ganska ny vän, som alltid får mig att skratta. Jag blir så glad över alla vänner, att de är olika och ger mig så mycket. Att kunna skratta åt sånt som är jobbigt, men också kunna gråta över det som är sorgligt.

Framför allt känner jag just nu att det är härligt att få en massa energi, liksom gratis från de som har mycket av den varan. När de sprudlar, så skvätter det över på mig, strålande!

Och sen har jag ju ett kameleontdrag över mig, jag anpassar mig till situationen och hakar på, vilket gör att jag kan lägga jobbiga saker bakom mig, vilket hade varit svårt om jag hade suttit själv och ältat.

De där skrattkurserna som det pratas om emellanåt eller "skrattets dag" och liknande, ger jag inte så mycket för. Däremot det äkta skrattet ihop med en vän, DET är lycka. En ren och skär här-och-nu-upplevelse.