Stunder av lycka

Ögonblicksbilder från sommaren och en inblick i det sköna livet.

Delar av Martorpsfallet, pampigast på våren men vacker även nu.

Efter en skön dag njuter vi med kära, kära vänner ett nattbad i vår tunna under en månförmörkelse vi inte ens var medvetna om!

Och så här vackert kan det vara i husets hjärta.

Skratta mera

Idag har jag pratat och mailat med A, en ganska ny vän, som alltid får mig att skratta. Jag blir så glad över alla vänner, att de är olika och ger mig så mycket. Att kunna skratta åt sånt som är jobbigt, men också kunna gråta över det som är sorgligt.

Framför allt känner jag just nu att det är härligt att få en massa energi, liksom gratis från de som har mycket av den varan. När de sprudlar, så skvätter det över på mig, strålande!

Och sen har jag ju ett kameleontdrag över mig, jag anpassar mig till situationen och hakar på, vilket gör att jag kan lägga jobbiga saker bakom mig, vilket hade varit svårt om jag hade suttit själv och ältat.

De där skrattkurserna som det pratas om emellanåt eller "skrattets dag" och liknande, ger jag inte så mycket för. Däremot det äkta skrattet ihop med en vän, DET är lycka. En ren och skär här-och-nu-upplevelse.

Vänner

Tidigare i veckan träffade jag två vänner som jag inte hade sett på många, många månader. En liten sorts konflikt var orsaken och min avsaknad av ork att ta tag i den. Men så blev det av. Och det blev så bra! Fina, fina människor!

Dagen innan åt jag middag och drag god, god öl med en annan kär vän. Också det för första gången på alldeles för lång tid. Hon är klok, omtänksam och bra för mig.

Och den här helgen hade vid fint besök från Göteborg, så ni kan väl lista ut att också med dem finns det en viss oregelbundenhet i mötandet?

Alla dessa viktiga människor, varför blir det så? Jag har en tendens att isolera mig då livet är tungt. Att svara i telefon blir jobbigt, att stämma träff än värre. Vilket är så dumt! För vad behöver jag egentligen när det är mörkt? Jo, att skratta, dela tankar och bara överhuvudtaget möta människor av betydelse.

Men det fattar jag inte förrän det sker.

Så, Moment 22, mitt livs ledsång.