Gläds över att jag inte har någon spärr för min ordsvada, det sker inte så ofta men nu är det så. Under denna oroliga tid har det varit min räddning, det här är en kanal men framför allt mina privata skriverier. Som ingen får se. När jag helst bara vill skrika, gråta eller gå in i någon mörk destruktivitet, sker istället en märklig förlösning och ett lugn lägrar sig då fingrarna glider över tangenterna.
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar