Har just ögnat igenom några av mina första inlägg i bloggen, fyra år senare..... Uppenbarligen är livet inte händelselöst ändå. Trodde väl inte det heller men fascineras ändå av mitt eget liv. Dessa små fåglar som idag har flugit, inte helt klara men de har ändå tagit sig över kanten av redet och hanterar livet. Det är inte lätt men vi finns för varann. Även jag har nu tagit mig över en kant, kanske blir det också en nystart eller åtminstone är det ju helt klart en ny fas. Obehagligt spännande, upprörande, läskigt och sorgligt.
Vad har då hänt? Ja, mycket. En stor förändring är i alla fall att jag numera arbetar med dem jag strävat mot, de bortglömda barnen, de som inte passade in. Och personligt har jag aldrig varit så stark, fysiskt. Något märkligt med tanke på att jag aldrig har varit så gammal.... Jag är ensam för första gången egentligen, under hela mitt vuxna liv. Eller själv kanske det heter, ensam är väl ett negativt begrepp eller? För på något sätt är det ju en produkt av ett aktivt val från min sida, även om det inte känns så alla dagar. Mörka dagar avlöses av ljusa stunder. Mitt mål är att kunna suga i mig ljuset för att orka med det grumliga. Att kunna stå still, leva i nuet.
Och nu, är jag trött. Imorgon träning 6.45. Natti
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar