Ångest, glädje, engagemang, globala funderingar, kärlek, sorg, poesi och nu så en plattform för prosa. Denna blogg har fyllt så många syften, frågan är om det finns en röd tråd? Vet inte, känner mig alldeles för insyltad för att ha en objektiv synpunkt, men förhoppningsvis så gör det nog det, eftersom det är jag. Jag är den röda tråden, vilket kanske säger något om mig.
Ett är ändå säkert, den är den bästa ventil jag någonsin haft, alla mörka stunder har fått en plats att landa på och har därmed känns lättare. Det spelar egentligen ingen roll om någon läser, det är väl ungefär som att slänga ut en flaskpost i det stora havet. Kanske når det fram någonstans, kanske inte. Kanske sjunker den, slås sönder mot några klippor eller fortsätter bara att guppa omkring på det stora öppna havet omgiven av en tom horisont. Kanske kommer detta att bli läst inte idag, men om hundra år. Det vet vi inte, hur länge kommer informationen att lagras i den virtuella världen? Är det den som är den, vad säger man tredje dimensionen??
Vet inte, men varsågod, för jag kommer inte att hålla tyst när jag behöver höras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar