Tillit

Tänker men borde inte, på jobbet. Är ju ledig nu. Borde vara. Klockan är läggdags. Borde ju. Men, tänker på hur fredagen slutade och hur insikten drabbade oss återigen, men nu så övertygande, om hur dessa barns största skicklighet handlar om manipulation. En psykolog sa ju det också en gång, att dessa trasiga barn har lärt sig just det, för att överleva bland sina vuxna. Men ändå önskar man, jag, någonstans att det ska gå att lita på det de säger. Min naivitet vill så gärna existera. Samtidigt är känslan god, med det som utgångspunkt, kan vi hitta ett sätt att förhålla oss. det vi kan lita på är deras tillit till oss, de kommer till oss, nästan alla, nästan varje dag, men de är så intrasslade i sin fritid med lockelser till droger och andra dumheter, just av den orsaken att de står utanför. De känner ingen tillhörighet, varför ska de då foga sig. de vuxna sviker, de jämnåriga sviker, för att de är "annorlunda", passar inte in i mallen.

Så vad kan vi göra? Jo, bara stå kvar, trots allt. Stå kvar och ta emot. Tala sanning och klargöra att vi bryr oss, oavsett lögner. Och vi står.