Bokstäverna har fått punkter igen

Tillbaka i Sverige, bokstäverna har återigen prickar och jag ett inrutat liv, med rutiner och vardagsproblem. Resan hem blev lång på många sätt, men också bra. Just nu försöker jag sakta återanpassa mig inför arbetet imorgon, då jag återigen ska vara en ansvarstagande lärare med koll på läget. Det känns rätt svårt just nu...

Känner att den här resan har givit så mycket, både ro och avslappning till själen, men också en massa andra globala frågor att aktualiserats, Dilemman jag måste ta itu med och försöka resonera kring. Tänkte återkomma till detta här. Just nu orkar jag inte mycket mer än detta.

Som en vän skrev, väcktes en undran om glada svampar, men det ska jag bara meddela att något sånt behöver inte jag! Det räcker så otroligt långt med värme, kristallklart vatten, härliga människor, fängslande natur och ljumma kvällar, samt en och annan god öl :D. DÅ slappnar t.o.m. jag av!!

Nu ska jag återvända till tvättstugan, på återseende!

Längst lever bilderna inombords

Igår drabbades vi av en motgång... Efter diverse strul med kamerans minneskort och datorn, de ville inte fungera ihop, visade det sig att kortet inte heller ville fungera ihop med kameran!! I det stora perspektivet ar detta naturligtvis ingen katastrof, men i det lilla kanns det faktiskt rätt pissjobbigt att 300 bilder kanske bara har gått upp i rök. Vi har i alla fall fatt låna ett annat kort som vi kan fortsatta fota med och sa kommer jag att söka med ljus och lykta efter någon i Sverige som kan reparera vart kort. Det måste finnas!!!

Något positivt hande också, förtstås!! Min tatuering blev klar. Nu sitter jag och mina barn i form av ödlor pa benet, nu är de alltid med mig vare sig de vill eller inte :DD
Under det långa arbetet, (det tog många, många timmar...) hann en del samtal utspela sig. Bland annat pratade jag med ett tjej om tatueringarnas liknelse med att föda barn. Efteråt minns man ingen smärta och man är bara lycklig över det man har fått och smärtan är också därför genomlidlig. Jag tycker inte liknelsen är helt fel och i det har fallet har det fått en ännu större betydelse for mig. For varje hack i huden, för varje smärtpunkt, har jag tänkt och känt att det är mina barns smärta jag tagit emot. Genom skapandet av dem på benet, har jag också tagit del av deras smärta, jag bär den åt dem.

Låter det flummigt? Eller är det bara typiskt mig?? Förmodligen men jag tycker att det är viktigt att våra handlingar alltid har en tanke bakom.

Som sagt, bilder kommer senare och då lägger jag ut dem från Sverige.

Livets goda

..pa manga satt. Mat, hav, karlek och medkansla. Idag njot vi dessutom av livet under ytan, i havet. Vi var pa snorkeltur runt hela on. Fantastiskt helt enkelt! En av buddhismens deviser ar just att leva i nuet, att allt ar forgangligt och darfor ta vara pa stunden. Nar man snorklar eller dyker, sa ar det just det man gor, for nagot annat ar omojligt. Livet pa denna lilla plats pa jorden, framstar mer och mer som paradiset, men snart har turismen (vilket jag ar en del av :(( Hur loser man det?) atit upp aven det. Problemet ar verkligen ett moment 22 dilemma.

Puss pa alla! Jag har sa det blir over!!

Bland gecko och nålar

Lycka och kraft i livet enligt thailandsk buddhistisk tro,

nu forevigat!

Nagra stamningsbilder...

Idag har jag lart mig tva nya ord av en 5-arig kompis:

Skvaettig= om man ser blot ut

Halig= da ser man riktig svettig ut!

Alskar nya ord pakomna av skona unga manniskor utan hamningar i form av grammatik :D

Glad Pask!!

Livstörsten pa en gata i Bangkok

Nu ar det hela fyra dagar sedan som vi landade pa Koh San road i Bangkok, bagpackerns start och mal. Lyckliga over att antligen tagit ett beslut och insett att vi faktiskt skulle fa sova under detta langa dygn som sondagen blev. Vi tog in pa ett Guest House, sov nagra lyckliga timmar och staplade sedan ut som nyvakna kattungar pa denna Bangkoks Vastra Langgata.

Nu protesterar nog manga, men faktum ar att nar vi satt dar med en ol i handen, efter att ha strosat fram och tillbaka pa gatan, insag vi att alla dessa stand med klader, T shirtar, vaskor, m.m., m.m., sa ar det bara ett resultat av turismens livstorst. Vi far vad vi "vill ha", vi handlar trots att vi ser att kvaliten ar skit, vi koper trots att vi ser att exakt samma unika klader hanger i tre stand till langre ner pa gatan.

Sen kan alla backpackers saga vad de vill, men de ar inte unika. De kryllar av kopior pa gatan! Dreadlocks, laderhalsband och tatueringar.

Trots denna uppenbarelse (naja, det var val inte helt nytt...) sa maste jag erkanna att jag trivdes battre an pa V Langgatan, aven om drivkraften ar densamma. Det var varmt, det var vaenligt och vi hade borjat var semester. OCH, tyvarr ar jag lite svag for just denna manskliga uniform.

Fragan ar bara, vad ska vi gora at denna livstorst som driver konsumtionen, for faktum ar ju att den ar en fara? Budda sa meditation och medvetenhet, medkansla och kamp. Hm, ja, kanske kan nagra leva upp till detta, men resten?

Som vanligt har jag svart att slappa allvaret, men jag mar anda gott ska ni veta, i varmen och nyss masserad pa hela kroppen, vantandes pa min tur in i tatueringsstudion. Om jag far till detta med bilderna (inte lyckats an), sa ska ni fa smakprov.

Frid till er alla! Kram!

Paradiset och karleken

Sitter har under varm himmel med vagskvalp i oronen och ett turkost vatten utanfor. Det ar fantastiskt och det enda jag kan tanka pa ar att jag onskar mina barn var med. Detta vill jag att de ska uppleva. Mannen min ar glad att fa ha mig for sig sjalv, sa vi far hoppas att han inte laser detta :)

Men det ar val sa det ar, nar nagot ar vackert vill vi dela det med dem vi alskar mest. Nu ar det ju inte omsesidigt och ska inte vara heller. De vill ju gora saker utan mamma, FORSTAS! Fast jag tanker att kanske, nagon gang i framtiden kan jag fa visa dem.

Sen alskar jag ju er, alla ni som laser detta, sa darfor ska jag forsoka dela med mig till er ocksa, sa smaningom. Ska forsoka lagga upp lite bilder om det gar. Atekommer!

Och tack for era fina kommentarer och alla holl med mig :D Sakert beror det pa alder ocksa, fast jag tycker Rakoon formulerade det bra, vuxna ska inte bara snacka elevinflytande, vi maste sta for det ocksa!!

Make love not mobbing...

Vad tänker du på när du hör detta uttryck?

Som aktiv i "Antimobbingteamet" på vår skola, så fick jag ett visst inflytande i fråga om de tröjor våra kamratstödjare skulle få. Tanken var att de själva skulle få välja en personlig text på sin tröja och för att få igång fantasin hade jag några förslag. Bland dem fanns då det fyndiga "Make love not mobbing".

Utfallet blev så småningom att det var den texten en majoritet av eleverna sedan önskade. Kul tyckte jag. Inte lika kul tyckte en del kollegor. Det hela ledde till en i mina ögon delvis absurd diskussion, fast som jag insett så småningom, kanske förståelig. Det blev helt enkelt en generationsfråga. De som reagerade starkt hade varit unga då utrycket "Make love not war" var nytt och de tolkade då helt enkelt uttrycket som en uppmaning att vara lössläppt i fråga om sex. För mig är det snarast ett vackert uttryck för fred. Men så kom jag att växa upp senare.

Frågan blev i alla fall så het att rektor fick avgöra, den största farhågan var att föräldrarna skulle reagera på det negativa sättet. I veckan delades tröjorna ut, så vi får väl se vad som händer.

Rektorn tog risken och sa ja, trots sin generations inflytande.

Vad säger ni? Vad tänker du på när du hör uttrycket, rent spontant? Tänk nu inte efter för mycket, det är fusk! ;)