Blomliv

Hon sa

min stjälk är svag, så skör

Han sa

men dina rötter är så starka

Hon sa

dina ord befriar inte mig, jag vill flyga

Han sa

bred ut din krona, låt vinden fånga dig

Hon sa

vinden är för stark och min krona så tunn

Han sa

se på mig och blunda

lyft ditt huvud och andas

Fånga vinden, fyll dig
Låt drömmen bli dina vingar

Hon sa

jag kan inte blunda

och kan inte andas

Jag står stilla mitt i orkanens öga

Drömmarna dör där

´

Han sa

Ta min hand

hon sträcker ut ett finger

och faller