Idag rann kraften av mig igen. Så lite behövs, så lite för att påminnas. Absurt på ett sätt, då det egentligen är vid konfrontationerna med henne som det ändå händer något. De andra dagarna är egentligen bara en sorts dimma över problemen. Ingenmanslandsdagar. Sen hamnar vi där, något måste hända. Åter är jag tillbaka i symbiosen, mina känslor följer hennes som i en dans, en destruktiv vals utan slut. Världens längsta låt!
Huvudet bultar och spänner, axlarna är uppe vid öronen och så har man jobbat en hel dag! Otroligt, hur ska jag klara en hel termin? Men, autopiloten tar över och kursen hålls, fantastiskt, otroligt men sant.
Såg på Tv för några veckor sedan, en stycke ur en konferens om hjärnan. Ett gäng hjärnforskare hade någon form av seminarium, kanske var det "Hjärnans dag"? Vet inte, men då handlade det i alla fall om tonårshjärnan. Den aktuella forskaren hade en tes, att de symptom som man ser som typiska jobbiga tonårsdrag, i själva verket var resultatet av en hjärna i obalans. Och så förklarade han detta med ett antal röntgenbilder. Mycket övertygande och pedagogiskt! Bl.a. beskrev han de äldre tonåringarnas hjärnor, kanske snarast 20åringarnas, som att de bara hade ett läge. Från att tidigare ha tagit intryck, fanns nu bara ett: utläget. Alltså förklaringen till den svartvita bilden av omvärlden och tron att man själv är den enda med de rätta svaren, eftersom man inte tar in någonting... Min fråga blir då: hur ser tonårsföräldrarnas hjärnor ut???? Intressant, kanske ska jag skriva till någon frågespalt i någon vetenskaplig tidskrift :) hur just min ser ut kan jag lätt svara på: en mjuk, formlig massa utan motstånd eller egen vilja, totalt styrd av hjärtat. Låter väl intelligent?
3 kommentarer:
får ja länka dig ? minimamallen
Okej! Börjar komma ut lite ur min "garderob". En person har redan hittat ig genom dig :D.
Intressant om hjärnorna. Jag tror dock att du förväxlat din hjärna med ditt hjärta!
Skicka en kommentar