Steg 4

Står och spikar bänkar och bord, svetten rinner i pannan.
Bygger inför sommarens stora bröllopsfest.
Vi ska fira kärleken och vårt "barn", huset.
Jag är nog lycklig, fåglarna sjunger.

Två år senare har jag en utbränd själ som varit sjukskriven och två barn som upplever varsin kris och isolerar sig.

Det blir aldrig som man har tänkt sig?

Steg 3

Jag sitter mitt i skilsmässans storm.
Tårar och ljudlösa skrik fyller mitt inre.
Jag vill aldrig mer hamna i oväder igen.
Jag vill vara ensam och stark, tänker klara mig själv.
Jag älskar mina barn. Jag gör det för dem.


Två år senare är jag fast.
Nätterna ägnas åt att längta och gråta över den där hopplösa Göteborgaren som inte vågar ta emot hela mig.

Ett år senare delar vi tak och ekonomi.

Blir det någonsin som man har tänkt sig?

Steg 1

Sitter i mitt rum under solen
Tårar rinner. Av sorg. Av skräck inför det som väntar.
Jag vill inte lämna Spanien, tryggheten.
Jag vill inte till ett Sverige där man sminkar sig, går i högklackat och röker. Där man är vuxen när man är liten.
Jag vill vara 12 år och leka.

Två år senare har jag permanentat hår, har börjat tjuvröka och har snattat smink på Konsum.

Det blir sällan som man har tänkt sig.