De godas tystnad

Tänkte och har skrivit om Bitterfittans återkomst i min lilla röda, men det är inte redo för denna arena än. Tankarna är så många att de trasslar in sig i varandra. Istället finns det som berört mig senast närmast.

Jobbar med min hjärtefråga, respekt och jämlikhet. Dessa de mest utslitna orden i världen. Nästan utan betydelse, men om du studerar dem noga så ser du, att vi måste ge dem upprättelse annars får vi nya hemska ord, som förtryck, makt, översitteri. Jag vill inte det, varken för våra unga killar eller tjejers skull. Därför utför jag nu ett arbete med mina elever som jag inte vet om det gör någon skillnad ,men jag försöker i alla fall.

Utgångspunkten är boken "Flickan och skulden" av Katarina Wennstam. De får läsa den och så tittar vi på statistik, fakta om våldtäkter och synen på sex bland ungdomar. Vi har diskussioner, värderingsövningar och så får de skriva om det de har läst. Det är inte lätt, det sitter djupt. Ibland är tjejerna faktiskt värst, de är snabbast med att döma ut andra tjejer. Är man med flera killar döms man ut direkt, man blir slampa eller hora. Killarna har också en skala, men jag upplever faktiskt att de har en lite mer förmildrad syn. Det som idag var mest intressant var att när jag visade på vad en tio år gammal undersökning av ungdomars syn på våldtäkt sa och vad den kom fram till, så tycktes en liten förändrig ha skett. I alla fall på det teoretiska planet. Det kändes som att de ändå vaknade till lite. När jag frågade vad som krävdes för att en tjej skulle få stämpeln hora och de bl.a. sa att de skulle ha varit otrogna, så blev de lite ställda när jag vände på det. Tidgare hade de nämligen enigt konstaterat att det inte fanns något motsvarande rykte om en killei, alltså att kallas för "player", kunde inte jämställas med "hora". Därför frågade jag då om de kände till några killar som hade varit otrogna och då blev det ju tydligt att det fanns en snedvridning. Fakum var att jag faktiskt tror att det och den övriga diskussionen fick något att hända i huvudet på dem!

Det är det jag vill, att både tjejer och killar ska tänka till och se ojämlikheten i synen på de olika könen. Att det finns en orättvisa som faktiskt drabbar dem båda i förlängningen. Det finns inga vinster i detta för någon som vill ha en kärleksfull och sund relation med det motsatta könet. Men jag vill att de ska få insikt, inte att jag ska stå där och diktera hur det är och det är inte lätt. Jag är inte alls säker på att jag lyckas. Ofrånkomligen är det ett problem att jag är kvinna när jag drar igång det här projektet och när jag har samtalen med killarna. Många av dem skrev i början i sina läsloggar att det var en feminsitisk bok som bara tyckte synd om tjejer. Den synen har i o f s ändrats. Jag delar upp dem efter kön när vi har diskussionerna. Tänkte nog avsluta med att de får mötas.

En annan intressant delfråga, tycker jag är synen på de sexuella behoven, att kilarnas är större. Tack och lov insåg killarna i det här fallet att tjejer trots allt HAR dessa behov, men när det gällde styrkan i dem, så tillstod man att kilarnas var starkare. På den här punkten tror jag synen är så lite till mans, oavsett ålder, vilket är intressant. Personligen tycker jag att jag har tillräclkgt med bevis genom min egen existens och andra vänners historier, för att det inte går att göra någon sådan jämförelse. Killars/mäns behov är mer synligt, det är sant och möjligtvis att tjejer tappar lusten ibland när en kille liksom tränger sig på och ställer krav utan att bry sig om tjejen, inte så konstigt.Men tittar man allmänt på behovet, om relationen är jämlik på det planet, ja då kan en tjej/kvinna många gånger ha mer lust än killen. Åtminstone är det givet att lusten inte alltid sammanfaller. Och nog var jag grymt intresserad i puberteten, men en tjej får tidigt lära sig att hålla på sig, inte visa och inte vilja för mycket. Klart det påverkar utspelet av lusten. Men, hallå, vad är förutsättningen för liv? Varför skulle då en av parterna inte vara intresserad? Det handlar om makt helt enkelt, inget annat! Kan jag förmedla detta, har jag nått lååångt!

Ett annat mål är förstås att de tjejer som faktiskt blir utsatta för övergrepp ska känna att de har stöd av sin omgivning och att gärningsmännen är de som fördöms, dvs. motsatsen till hur det tyvärr väldigt ofta är idag. Det finns ingen och jag menar INGEN ursäkt i hela världen för att en våldtäkt begås!! Och jag vill att alla bra killar ska visa det och höja rösten så att de hörs, för de finns, men Martin Luther Kings sorgliga formulering håller i sig: "Det är inte de onda som är faran, utan de godas tystnad" (typ, ej direktcitat).

Så, alla bra tjejer och killar, låt, ropa, säg ifrån, visa att ni finns! Ju fler som gör det desto fler blir vi, det är så det funkar.

Var dags bild

Gröngråbrun
himmel över kungariket
Fötter rullar fram i takt
Ansikten svävar ovanför i en tät dans

Blickar speglas i rutan
Tomhet reflekteras i oändlighet

Glärg??

Kan man gråta av sorg och glädje samtidigt? Vad kallas det? Glärg eller sodje?
Jag tror de tårarna är magiska, spara dem i en ask och du har ett trolldryckskoncentrat som kan flytta berg.

Jag säljer dem dyrt, hör av dig!

Den kopiöst, olidliga, omistliga och fantastiska kärleken

Älskar dig, älskar dig
Värnar dig,
Ömmar för dig
Vill stoppa dig i fickan, den mjuka
Men får inte

Du ska bli stor
Hitta en väg
Men den skrämmer
en sårad själ
med ärr som ännu inte läkt

Vill krama dig
Hjälpa dig
Hitta stödet på vägen
så att du inte faller
för du vill kunna och inte snubbla

Vill slå, sparka och skada
för första gången i mitt liv
vill straffa
vill sätta spår
hos den som har skadat dig

Men,
framförallt
skydda dig

Jag älskar dig mer än mig själv
för alltid
vad som än händer
över alla hinder
upphöjt över alla bråk

Glöm aldrig det
att bakom alla ord,
all handling,
finns bara en unik orsak:
vilkorslös, obändig, majestätisk, osedvanligt envis
KÄRLEK

Livet på en dag

Idag är en sån konstig dag, som en koncentration av livet på bara några timmar. Från att långsamt komma in i vanliga gängor, få kroppen att fungera som den ska till att även få igång känsloapparaten.

Idag blev jag glad över små, skriftliga kommentarer från elever, som att: "jag tycker du är en bra lärare som förklarar så att man förstår" och "du väljer så bra områden och när man har arbetat med dem så kommer man ihåg allt långt efteråt".... Va, dånar man inte bara av det sista?? Även om jag någonstans inser att det finns en del smör i det hela...Kanske. Men hoppas kan jag väl en stund.

Sen påminns jag av livets hårda villkor, kontakt med elev som lider av det värsta, anorexi. Och jag är maktlös. Förstås.

Till, kvittrande kärleksunge på tråden! Allt går så bra, hon trivs, mitt hjärta och då är alla sorger borta ur mig, för en stund.

Nästa, söt hjärtepartner möter vid tåget, trippar hem och bjuds på middag. Mm.
Njut nu, för..

...sen, gråtande öm krake i örat, ingen tröst fungerar. Blir bara bråk, men ändå, lite bra. Pratar trots allt länge.

Tillbaka i något sorts nolläge, vad ska jag känna? Vilka känslor tar mest plats? Vad kan jag påverka? Kan jag?

Det ringer igen, kraken har blivit starkare, annan ton, annan kraft, nya tag.
Jag kanske kunde ändå, något?

Men jag kan inte hindra livet, bara ta emot och förvalta, på något sätt.

Livet är inte slut, några timmar kvar, också denna dag.

Jag ser dig

hej
jag sitter på tricken
jag ser dig
du irrar med blicken
brun lugg över ögat,
vad drömmer du om?
längtar du liksom jag?

hallå
du, stor men liten
jag ser dig
inte ännu så sliten
trotsigt stirrande på golvet
vad tänker du på?
vänner att känna dig nära?

pst
fåror som floder längs kind
jag ser dig
livet har svept genom dig som en vind
kisar trött på blåa dörrar
kan du räkna dina minnen?
bilder av smärta och sorg?

du
mössa det mjuka döljer
jag ser dig
tanken du följer
blundar och ler mjukt
vem vandrar i dig?
vem gör dig varm och skör?

...
luggen, mössan och öga blått
jag ser dig
möter min blick, ser du fått
något att le åt
skrattgropen hastigt syns
jag ser mig, i glaset, le åt livet

Tåget stannar

Blä!

Igår kollapsade mitt system. Mitt inre alltså. Märkligt hur en dag liksom kan försvinna i ett intet, inte orka göra, inte orka tänka något. Vaknade på natten och insåg att jag nog drabbats av något jag endast upplevt ett mycket fåtal gånger i mitt liv, magsjuka.
Jahapp, bara att ta emot och böja sig. Det är liksomsvårt att kämpa emot de primära behoven. Min lördag gick alltså hastigt från att vara tänkt som dagen då hela H´s jobbgrupp med respektive skulle komma på middag. Dagen han planerat så länge.. Till att bli en dag i sängen, soffan, toaletten. Inte ens gick det att surfa, ingen kraft fanns. Trist. H åkte iväg till annan ort med hela middagen och många kassar öl.
Idag har jag äntligen ätit en rostad macka och en kopp te. Börjar leva igen. Skönt!
Snart kanske jag orkar skriva något vettigt igen också :)