Apropå de nya direktiven för skolan:
Min kära mor rensade bland gamla ting och fann någon form av brev/omdöme hon fick från min lärare i Spanien när jag slutade där och vi flyttade till Sverige:
"Srs de J.J ha superado el curso con un rendimiento muy satsfactorio. Siento mucho que tenga que marcharse pues el colegio va a perder una excelente alumna, sociable, trabajadora y con gran madurez y responsabilidad.
Un saludo muy fuerte.Mamen"
Tänkte inte översätta, men det var inte så dumt, stora ord :)
söndag 23 november 2008
torsdag 20 november 2008
Dilemma?
Mannen i mitt liv uppvisade en eftermiddag ny energi. Han strålade med hela ansiktet och sa att han hade hittat lösningen.
Under den gångna veckan hade mina dagar präglats av mycket elevarbete. Det hade varit många möten med många tjänstemän, socialtjänsten, utbildningsförvaltningen, psykologer och kuratorer och så lilla jag. Dagarna hade varit långa och engagemanget stort. Och som alltid, i mitt fall, där engagemanget går in, går energin slutligen ut. En kollega sa till mig häromdagen att han beundrade mig för att jag hade så mycket energi.... Hrmpf, summan av energi är nog konstant på vår arbetsplats, i mitt fall är det bara så att användandet går på turboväxeln under dagtid, för att på kvällen låta min kropp flyta ut i soffan helt tom...
Nåja, vad var då lösningen enligt mannen? Observera då att ni tar i beaktande att han i dagarna fått övertidsstopp från sin närmaste chef, eftersom han och hans kollegor har jobbat över för mycket detta år...
- Jo, titta här! Jag har hittat ett nytt jobb till dig.
-Eh...jaha?
-Ja, nära till jobbet får du, inget jobb att ta med sig hem och så passar du perfekt! Hans ansikte strålade.
-Jaså, svarade jag något skeptiskt. Få se då.
Han halade fram en annons utriven ur dagens tidning. Jag läste:
"textgranskare till enheten för riksdagstryck"
Jag tänkte:
Vart tog alla barnen vägen?
Under den gångna veckan hade mina dagar präglats av mycket elevarbete. Det hade varit många möten med många tjänstemän, socialtjänsten, utbildningsförvaltningen, psykologer och kuratorer och så lilla jag. Dagarna hade varit långa och engagemanget stort. Och som alltid, i mitt fall, där engagemanget går in, går energin slutligen ut. En kollega sa till mig häromdagen att han beundrade mig för att jag hade så mycket energi.... Hrmpf, summan av energi är nog konstant på vår arbetsplats, i mitt fall är det bara så att användandet går på turboväxeln under dagtid, för att på kvällen låta min kropp flyta ut i soffan helt tom...
Nåja, vad var då lösningen enligt mannen? Observera då att ni tar i beaktande att han i dagarna fått övertidsstopp från sin närmaste chef, eftersom han och hans kollegor har jobbat över för mycket detta år...
- Jo, titta här! Jag har hittat ett nytt jobb till dig.
-Eh...jaha?
-Ja, nära till jobbet får du, inget jobb att ta med sig hem och så passar du perfekt! Hans ansikte strålade.
-Jaså, svarade jag något skeptiskt. Få se då.
Han halade fram en annons utriven ur dagens tidning. Jag läste:
"textgranskare till enheten för riksdagstryck"
Jag tänkte:
Vart tog alla barnen vägen?
söndag 2 november 2008
Äntligen fick jag ett ordmoln
Tillbaka i stan, kunde inte låta bli att blogga lite. Och se vad jag hittade! Ett avslöjande av mitt språk eller mitt jag eller, något..... Det här är i alla fall ett moln skapat av mina ord i bloggen. Intressant med det största ordet, FÅR.... Hmm, och mindre ångest än vad jag trodde, men ganska mycket skriva och läsa, och naturligtvis, JOBB.
tisdag 28 oktober 2008
Balsamiska ångor
Nu kommer jag till er kära penslar! Nästan en hel vecka i härliga linoljeångor. Mmm, balsam för själen.
Trevligt vecka, kära vänner!
Trevligt vecka, kära vänner!
måndag 27 oktober 2008
Apropå att läsa
När jag pluggar något, brukar andra göromål utöva en stor lockelse på mig, vanligtvis sådant som roar mig och inte är så krävande (eftersom det roar mig). Ibland kan förstås också studierna vara underhållande, men för det mesta kräver det ju något tillbaka. Brukar tänka att det beror på mina koncentrationssvårigheter eller helt enkelt lättja.
Hursomhelst är en av de aktiviteter jag säger till mig själv att jag inte borde göra, att läsa skönlitteratur. Och hur brukar det fungera med sådant man inte får göra??? Naturligtvis, lockelsen ökar och har man dessutom väldigt lätt för att falla för frestelser, vilket är ett överdimensionerat karaktärsdrag hos mig, så sitter jag där till slut med den där boken som jag absolut inte kan lägga från mig. "Om jag bara läser klart den här, så ska jag gå vidare med xxxx studielitteratur". Jag kommer i alla fall aldrig bli forskare, så är det bara. Undrar om det finns något yrke där man får läsa böcker hela dagarna???? Jo, just det, hon på Metro som skriver om pocketböcker, henne skulle man avsätta och insätta mig på hennes plats :D
För några år sedan, i vuxen ålder, upptäckte jag kriminalboksgenren, en sort som jag tidigare föraktat. Ja, jag har varit ganska svart/vit i mina åsikter en gång i tiden. Trots att jag aldrig hade läst någon... Som extraknäck hade jag under en höst jobb som försäljare på bokklubben Svalan och fick då läsa böcker för att veta något om det jag skulle sälja. Då fick jag Skulptrisen av Minette Walters i min hand och jag var såld. Efter detta följde en tid då jag ofta, ofta kastade mig över diverse kriminalromaner. Jag har avverkat Liza Marklund (Sprängaren var en upplevelse, efterföljarna fyllde mig inte riktigt med samma glädje, men, underhållande...), Camilla Läckberg, Jent Evanovich, Peter Robinson, Fossum, m. många fl. Spänningen och den snabba lästakten passade väl in i mitt liv, att få totalt fly världen och vardagliga bekymmer. Idag har jag faktiskt tappat intresset rätt mycket för dessa, men en och annan slinker med ibland.
Hursomhelst har denna inblick i en genre helt slipat av min litteratursnobbism, eftersom jag anser att läsning fyller så många funktioner för de som läser och ska göra det. Men det finns ändå något jag får insikt i då och då och det är den där kvalitetskillnaden, som också gör att man känner en beundran för den som skriver. Det är också den som ger mig skrivkramp och skriftlig afasi. Denna känsla inträder då jag plötsligt snubblar över en bok som är i mina ögon nyskapande, när en författare har hittat sitt eget språk och skriver som ingen annan. Ofta går det inte lika fort att sluka dem men det gör ingenting (jo, skulle kanske mina nuvarande lärare protestera) utan njutningen förlängs. En av alla dessa böcker med en egen nerv är den bok jag precis har läst om, eftersom den ingick i det skönlitterära projekt jag nu genomför med min klass. Boken heter "Kalla det vad fan du vill" och författaren är Marjaneh Bakhtiari. Går i o f s snabbt att ta sig igenom, men har en så härlig spets mot allt och blottlägger människors beteenden och fördomar. Hos alla! Underbart, man får skratta och gråta och tänka! Något som ytterligare gjort mig glad, är att det visade sig att hon i dagarna kommer ut med sin andra bok och vi som hade tänkt förbättra vår ekonomi och sluta slösa, så jag får väl släntra iväg till biblioteket. Tyvärr råkar jag ju något emot mina ideal, lida av habegär särskilt ifråga om böcker:(.
En annan bok som just nu ger mig den där härliga känslan av att läsa ett nytt språk och som jag tacksamt fått som ett tips, är Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer. Jag vill också kunna skriva med en personlig röst.
Tack Gutenberg!
Hursomhelst är en av de aktiviteter jag säger till mig själv att jag inte borde göra, att läsa skönlitteratur. Och hur brukar det fungera med sådant man inte får göra??? Naturligtvis, lockelsen ökar och har man dessutom väldigt lätt för att falla för frestelser, vilket är ett överdimensionerat karaktärsdrag hos mig, så sitter jag där till slut med den där boken som jag absolut inte kan lägga från mig. "Om jag bara läser klart den här, så ska jag gå vidare med xxxx studielitteratur". Jag kommer i alla fall aldrig bli forskare, så är det bara. Undrar om det finns något yrke där man får läsa böcker hela dagarna???? Jo, just det, hon på Metro som skriver om pocketböcker, henne skulle man avsätta och insätta mig på hennes plats :D
För några år sedan, i vuxen ålder, upptäckte jag kriminalboksgenren, en sort som jag tidigare föraktat. Ja, jag har varit ganska svart/vit i mina åsikter en gång i tiden. Trots att jag aldrig hade läst någon... Som extraknäck hade jag under en höst jobb som försäljare på bokklubben Svalan och fick då läsa böcker för att veta något om det jag skulle sälja. Då fick jag Skulptrisen av Minette Walters i min hand och jag var såld. Efter detta följde en tid då jag ofta, ofta kastade mig över diverse kriminalromaner. Jag har avverkat Liza Marklund (Sprängaren var en upplevelse, efterföljarna fyllde mig inte riktigt med samma glädje, men, underhållande...), Camilla Läckberg, Jent Evanovich, Peter Robinson, Fossum, m. många fl. Spänningen och den snabba lästakten passade väl in i mitt liv, att få totalt fly världen och vardagliga bekymmer. Idag har jag faktiskt tappat intresset rätt mycket för dessa, men en och annan slinker med ibland.
Hursomhelst har denna inblick i en genre helt slipat av min litteratursnobbism, eftersom jag anser att läsning fyller så många funktioner för de som läser och ska göra det. Men det finns ändå något jag får insikt i då och då och det är den där kvalitetskillnaden, som också gör att man känner en beundran för den som skriver. Det är också den som ger mig skrivkramp och skriftlig afasi. Denna känsla inträder då jag plötsligt snubblar över en bok som är i mina ögon nyskapande, när en författare har hittat sitt eget språk och skriver som ingen annan. Ofta går det inte lika fort att sluka dem men det gör ingenting (jo, skulle kanske mina nuvarande lärare protestera) utan njutningen förlängs. En av alla dessa böcker med en egen nerv är den bok jag precis har läst om, eftersom den ingick i det skönlitterära projekt jag nu genomför med min klass. Boken heter "Kalla det vad fan du vill" och författaren är Marjaneh Bakhtiari. Går i o f s snabbt att ta sig igenom, men har en så härlig spets mot allt och blottlägger människors beteenden och fördomar. Hos alla! Underbart, man får skratta och gråta och tänka! Något som ytterligare gjort mig glad, är att det visade sig att hon i dagarna kommer ut med sin andra bok och vi som hade tänkt förbättra vår ekonomi och sluta slösa, så jag får väl släntra iväg till biblioteket. Tyvärr råkar jag ju något emot mina ideal, lida av habegär särskilt ifråga om böcker:(.
En annan bok som just nu ger mig den där härliga känslan av att läsa ett nytt språk och som jag tacksamt fått som ett tips, är Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer. Jag vill också kunna skriva med en personlig röst.
Tack Gutenberg!
torsdag 23 oktober 2008
Kärlek
Jag är en kvinna som lever i ett lyckligt äktenskap. Som alla sådan hamnar man ofrånkomligt då och då i slentrian om än en kärleksfull sådan.
Så händer det sig att jag idag känner något i magen, det kittlar och jag känner hur jag blir glad. Värmen sprider sig i kroppen. Insikten drabbar mig, jag är kär!
Tanken på att få känna det lena under mina fingrar, få bli helt uppslukad av stunden, får mina händer att ivrigt längta. Jag vill dra mina fingrar genom håren. Känna doften kittla mitt sinne och se det vackra. Vi blir till ett. Otåligheten samsas med de lyckliga känslorna. Jag kan inte bärga mig, låt dagarna gå fort! De där stunderna då inget annat spelar någon roll, vardagens problem är som bortblåsta och allt är ljust. Jag vill uppleva hur min kropp tröttas ut, svettas och få somna med ett lyckligt leende, ivrig att vakna till en ny dag och erfara samma sak igen.
Jag längtar, längtar.
Efter min linoljefärg och mina målarstunder
Så händer det sig att jag idag känner något i magen, det kittlar och jag känner hur jag blir glad. Värmen sprider sig i kroppen. Insikten drabbar mig, jag är kär!
Tanken på att få känna det lena under mina fingrar, få bli helt uppslukad av stunden, får mina händer att ivrigt längta. Jag vill dra mina fingrar genom håren. Känna doften kittla mitt sinne och se det vackra. Vi blir till ett. Otåligheten samsas med de lyckliga känslorna. Jag kan inte bärga mig, låt dagarna gå fort! De där stunderna då inget annat spelar någon roll, vardagens problem är som bortblåsta och allt är ljust. Jag vill uppleva hur min kropp tröttas ut, svettas och få somna med ett lyckligt leende, ivrig att vakna till en ny dag och erfara samma sak igen.
Jag längtar, längtar.
Efter min linoljefärg och mina målarstunder
torsdag 16 oktober 2008
Generation Y
Varsågoda, här ska ni få något att analysera:
En gratistidning här i Stockholm, har denna vecka haft en serie artiklar då de skriver om "generation Y". Kännetecknen för en individ ur denna är:
"De köper Kravmärkt, byter ofta jobb, får lätt ångest och lägger ut sitt privatliv på Internet".
Oj, tänkte jag, vad de vet om mig. Det stämmer ju precis med undantag för jobbet (även om jag tänker på det hela tiden, räknas det??). Min blick vandrar vidare i texten, till vilken generation det handlar om.
80-talisterna....
Eh, vad säger det om mig? Född 1968.
Analyser välkomnas ;)
17/10-08 Tillägg: Men fram till 30 så hade jag ju både fött barn och jobbat med ett otal olika jobb, så det kanske stämmer.... Förmodligen en mediaprodukt, ungefär som horoskop, skrivet så att det passar alla. Vem har inte ångest idag????
En gratistidning här i Stockholm, har denna vecka haft en serie artiklar då de skriver om "generation Y". Kännetecknen för en individ ur denna är:
"De köper Kravmärkt, byter ofta jobb, får lätt ångest och lägger ut sitt privatliv på Internet".
Oj, tänkte jag, vad de vet om mig. Det stämmer ju precis med undantag för jobbet (även om jag tänker på det hela tiden, räknas det??). Min blick vandrar vidare i texten, till vilken generation det handlar om.
80-talisterna....
Eh, vad säger det om mig? Född 1968.
Analyser välkomnas ;)
17/10-08 Tillägg: Men fram till 30 så hade jag ju både fött barn och jobbat med ett otal olika jobb, så det kanske stämmer.... Förmodligen en mediaprodukt, ungefär som horoskop, skrivet så att det passar alla. Vem har inte ångest idag????
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)