Det rinner blod i Gaza

Jag har varit svår att "tända" på sista tiden, men nu bara måste jag. För att citera ett jäkligt bra insändarsms till Metro idag:
"Det är ett HELVETE när det regnar på stackars svenska turister i Thailand, så att deras semesterresa förstörs.
Det är ett HELVETE när det regnar bomber över Gaza och invänarnas liv förstörs"

(Typ, inte direktcitat)

Just nu är jag så uppfylld av vanmakt och hopplösa känslor inför denna eviga konflikt som nu har eskalerat till ren massaker! Vad krävs för att det ska bli ett slut på förtrycket och fred för båda sidor? Har inte alla möjliga instanser redan försökt medla?? Vad är det som kan skapa sådan likgiltighet inför mord? Personligen tycker jag faktiskt även att en soldats liv är värdefullt, då jag motsätter mig krig överhuvudtaget, men naturligtvis innebär det en ännu störr tragedi när civila också drabbas. Att skylla på att Hamas har "placerat ut sig och sina vapen bland civila" räcker ingenstans! För vem är det som "straffas"? Knappast Hamas, utan Ali och Safed och deras barn. Det handlar om liv!

Som jag kanske har nämnt tidigare så läste jag en så oerhört bra krönika för en tid sedan om självmordsbombare där författaren hänvisade till en intressant undersökning. Den skulle ha visat att i princi alla självmordsbombare har sitt ursprung i ockuperade områden. Att det är den maktlöses vapen. Inget försvar men en förklaraing och en spridning av ansvaret för uppkomsten. Dessutom, menade han, att det även förhöl sig som så att det inte alls var övervägande muslimer som begick denna typ av terrordåd.

Slutsatsen av detta tycker jag är att vi så gärna vill förenkla och skapa en bild av fienden som passar in i nutida strömningar, dvs att vi skyller på religionen och underförstått en sorts rasistiskt tänkande kring Mellanösterns problem. Jag önskar jag kunde återge källan och ta del av undersökningen direkt, men liksom så många andra gånger, glömde jag klippa ut och spara (kan inte klippa direkt i tidningen eftersom det är fler som ska läsa den efter mig...:P).

Jag upplever som sagt en maktlöshet över att inte kunna påverka situationen och bidra till att denna låsta situation kan lösas, men ett litet strå kan jag kanske dra på lördag. Gör det du med!

KOM TILL SERGELS TORG KL 13.00 OCH DEMONSTRERA!!! Mot massakern och för freden.

Mina favoritspråkare

Alla har vi ju ett språk, men några gör det bättre.
Härmed presenterar jag några av mina favoriter:

1. Bodil Malmsten

2. Jonas Hassan Khemiri

3. Mustafa Can

4. Martina Lowden

5. Jonathan Safran Foer (eller ska det vara översättarens namn...?)


Utmana mig gärna!

Alexander Supertramp

Under fyra dagar var jag uppfylld av en historia. Allt jag hörde och allt jag såg, väckte associationer till samma sak. Innan sömnen tog mig och när jag vaknade, fanns den på näthinnan. Jag har sett en av de sällsynta filmer som liksom intar en och sätter igång ens tankar. Icke förvånansvärt ett verk av Sean Penn.

Jag vill härmed rekommendera, nej, beordra alla som är lika sena i starten som jag, att genast masa sig ner till närmsta vidoebutik, eller om man hellre vill, besöka thepiratebay och införrskaffa "Into the wild". Based on a true story. Men skildrad med kärlek. Och kanske ännu hellre, köp boken! Det ska jag.

Historien väcker längtan, närhet och en oändlig ömhet när man får följa den varma, i grunden olycklige "Alexander Supertramps" jakt på frihet och harmoni.
Hör gärna av dig sen och berätta vad du tänkte!

Svar på tal

Kom hem från den långa resan norrut, till ett grått Stockholm, med lite längtan i hjärtat. Kände mig en smula ämlig och beklagade mig över att Han inte hade saknat mig eller hört av sig. Det var då Sonen fällde sina "visdomsord":

"Men mamma, det vet du väl att H bara saknar stålets glöd och ölets beska!"


.....man står sig slätt med andra ord.

Skriftligt omdöme

Apropå de nya direktiven för skolan:
Min kära mor rensade bland gamla ting och fann någon form av brev/omdöme hon fick från min lärare i Spanien när jag slutade där och vi flyttade till Sverige:

"Srs de J.J ha superado el curso con un rendimiento muy satsfactorio. Siento mucho que tenga que marcharse pues el colegio va a perder una excelente alumna, sociable, trabajadora y con gran madurez y responsabilidad.
Un saludo muy fuerte.Mamen"

Tänkte inte översätta, men det var inte så dumt, stora ord :)

Dilemma?

Mannen i mitt liv uppvisade en eftermiddag ny energi. Han strålade med hela ansiktet och sa att han hade hittat lösningen.
Under den gångna veckan hade mina dagar präglats av mycket elevarbete. Det hade varit många möten med många tjänstemän, socialtjänsten, utbildningsförvaltningen, psykologer och kuratorer och så lilla jag. Dagarna hade varit långa och engagemanget stort. Och som alltid, i mitt fall, där engagemanget går in, går energin slutligen ut. En kollega sa till mig häromdagen att han beundrade mig för att jag hade så mycket energi.... Hrmpf, summan av energi är nog konstant på vår arbetsplats, i mitt fall är det bara så att användandet går på turboväxeln under dagtid, för att på kvällen låta min kropp flyta ut i soffan helt tom...

Nåja, vad var då lösningen enligt mannen? Observera då att ni tar i beaktande att han i dagarna fått övertidsstopp från sin närmaste chef, eftersom han och hans kollegor har jobbat över för mycket detta år...
- Jo, titta här! Jag har hittat ett nytt jobb till dig.
-Eh...jaha?
-Ja, nära till jobbet får du, inget jobb att ta med sig hem och så passar du perfekt! Hans ansikte strålade.
-Jaså, svarade jag något skeptiskt. Få se då.
Han halade fram en annons utriven ur dagens tidning. Jag läste:

"textgranskare till enheten för riksdagstryck"

Jag tänkte:
Vart tog alla barnen vägen?

Äntligen fick jag ett ordmoln

Tillbaka i stan, kunde inte låta bli att blogga lite. Och se vad jag hittade! Ett avslöjande av mitt språk eller mitt jag eller, något..... Det här är i alla fall ett moln skapat av mina ord i bloggen. Intressant med det största ordet, FÅR.... Hmm, och mindre ångest än vad jag trodde, men ganska mycket skriva och läsa, och naturligtvis, JOBB.