Jag är medveten om att jag upprepar mig, men
igår kom jag hem efter en... stressig dag. Trött, särsklit med tanke på att jag visste att helgen skulle bli fylld med ännu mer arbeteoch dessutom städning.
Men vad händer? Sonen min möter mig i hallen med ett stort flin i sitt söta ansikte. Det är inte ofta han ens sticker ut huvudet från rummet när man kommer hem..
-Va e de? undrar jag.
-Titta! ler han och öppnar dörren till badrummet. Jag sticker in näsan och... WOW! Rummet glänser, han har städat på helt eget bevåg och dagen innan även sitt rum, vilket förklarar skurhinken som stod framme.
Jag vet, detta är på gränsen till både patetiskt och löjligt, men jag gick omkring med ett flin under kvällen och varje gång jag hamnar i badrummet känner jag mig liksom lycklig. Patetiskt att jag överhuvudtaget skriver om det och lite löjligt att det inte är självklart att familjen spontant städar (särskilt med tanke på min tidigare feministiska svada...).
Men, jag är glad ändå. Så glad att sonen till slut sa, att det här kanske jag ska göra till en fredagsvana! (*ler STORT*)
2 kommentarer:
Hemma hos mig stadar vi jämt på torsdagen så att vi ska "kunna njuta av helgen till fullo", som min mor uttrycker det. Men hon har rätt, det känns som att man smygstartar med helgen på torsdagskvällen.
Coolt! Jag tror inte att jag någonsin överraskat min mamma med något sånt. Har nog aldrig ens tänkt tanken.
Skulle jag komma hem till det någon gång så lovar jag att känna mig otroligt uppskattad, det är en present!
Skicka en kommentar