måndag 28 april 2008

Ett hoppfullt tecken




En märklig kväll blev det. Skulle fortsätta skriva på min stora ångest, mitt examensarbete som har hängt över mig så många år.... Absurt, men så är det. Så plingar det till i mobilen och min uppmärksamhet riktas istället mot tv:n, kanal 5 och Outsiders (ett helt groteskt namn för övrigt). Halva programmet ägnas åt det som har varit en så stor del i vårt liv, BDD. Jag beundrar dessa människor så, som utmanar sin ångest och låter sig beskådas med allt vad det innebär, i media. Och för vem gör de det? Jo, för alla andra, de som inte orkar ge det ett ansikte. Så att kunskapen ska spridas. Vår sida fick på en kort stund över 250 träffar, så det är uppenbart att kunskap nu sprids om något som är sååå svårt att förstå för utomstående.




Samtidigt som jag ser ångesten så känns det så märkligt att vi ändå har kommit så långt, att det där värsta med all isolering, nu för tillfället är bakom oss. Mitt hjärta har nu lyckats erövra världen en liten bit och har nu avslutat sin femte arbetsdag! Men fortfarande finns det som många killar och tjejer, män och kvinnor därute, som inte har en dag utan ångest, det skär i hjärtat. Jag önskar att alla kunde få en större förståelse för vilket helvete det är med psykiska sjukdomar, hur något som inte syns kan ha en sådan makt över en människa. Livet begränsas och alternativen är så mycket färre än för majoriteten. Detta är något vården måste bli bättre på, att förstå och ge hjälp, för det värsta är ju att just denna grupps svårigheter handlar om kontakter med andra. Så det blir tyvärr ett Moment 22 (ett återkommande uttryck hos mig, tyvärr).




Jag önskar och hoppas att i alla fall några idag kände att de tog ett litet steg, om inte annat bara genom att få ett ord på vad de upplever.




Stor kram till er alla därute!!

3 kommentarer:

Anonym sa...

En applåd till alla som lever med och i sjukdomen och till de medier som nuriktar fokus så att det kanske sätts ett tryck på bättre vård! Sist men inte MINST APPLÅD till din älskling för prestationen! STARKT!
Kram Lotta

Anonym sa...

Tack så otroligt mycket för din värme! Jag och Malin som var med behöver verkligen få veta att vi fick upp ögonen för att detta helvete existerar. :/

Anonym sa...

Det blev så mycket efter programmet att jag inte kommer ihåg om jag tackade dig nånstans. Men jag kan inte tacka dig nog för ditt stöd och allt du gör för att sprida kunskap om bdd!

Jag visste inte att du hade en blogg tidigare och har läst runt lite nu. Du verkar vara en så engagerad person. Man blir så glad när man ser människor som inte bara nöjer sig med att leva i världen, utan försöker göra den bättre också! :)