Jag sitter på ett tåg. Jag är på väg in i friheten.
Världen rusar förbi utanför fönstret och jag är en del av den.
Jag vill påbörja mitt resande liv.
Jag vill bli fri, uträtta stordåd.
Jag överväger om jag verkligen ska fortsätta mitt förhållande.
Interrailkortet värmer i fickan, världen ligger framför mig.
Två år senare sitter jag i en tvåa i Stockholm, med världens vackraste bebis i min famn.
Tåget lämnade perrongen utan mig.
Ibland blir det inte riktigt som man hade tänkt sig.
2 kommentarer:
Vackert och berörande som alltid!
Ha en skön helg,
Kram Lotta
poet!
Skicka en kommentar