Tänkte och har skrivit om
Bitterfittans återkomst i min lilla röda, men det är inte redo för denna arena än. Tankarna är så många att de trasslar in sig i varandra. Istället finns det som berört mig senast närmast.
Jobbar med min hjärtefråga, respekt och jämlikhet. Dessa de mest utslitna orden i världen. Nästan utan betydelse, men om du studerar dem noga så ser du, att vi måste ge dem upprättelse annars får vi nya hemska ord, som förtryck, makt, översitteri. Jag vill inte det, varken för våra unga killar eller tjejers skull. Därför utför jag nu ett arbete med mina elever som jag inte vet om det gör någon skillnad ,men jag försöker i alla fall.
Utgångspunkten är boken "Flickan och skulden" av
Katarina Wennstam. De får läsa den och så tittar vi på statistik, fakta om våldtäkter och synen på sex bland ungdomar. Vi har diskussioner, värderingsövningar och så får de skriva om det de har läst. Det är inte lätt, det sitter djupt. Ibland är tjejerna faktiskt värst, de är snabbast med att döma ut andra tjejer. Är man med flera killar döms man ut direkt, man blir slampa eller hora. Killarna har också en skala, men jag upplever faktiskt att de har en lite mer förmildrad syn. Det som idag var mest intressant var att när jag visade på vad en tio år gammal undersökning av ungdomars syn på våldtäkt sa och vad den kom fram till, så tycktes en liten förändrig ha skett. I alla fall på det teoretiska planet. Det kändes som att de ändå vaknade till lite. När jag frågade vad som krävdes för att en tjej skulle få stämpeln hora och de bl.a. sa att de skulle ha varit otrogna, så blev de lite ställda när jag vände på det. Tidgare hade de nämligen enigt konstaterat att det inte fanns något motsvarande rykte om en killei, alltså att kallas för "player", kunde inte jämställas med "hora". Därför frågade jag då om de kände till några killar som hade varit otrogna och då blev det ju tydligt att det fanns en snedvridning. Fakum var att jag faktiskt tror att det och den övriga diskussionen fick något att hända i huvudet på dem!
Det är det jag vill, att både tjejer och killar ska tänka till och se ojämlikheten i synen på de olika könen. Att det finns en orättvisa som faktiskt drabbar dem båda i förlängningen. Det finns inga vinster i detta för någon som vill ha en kärleksfull och sund relation med det motsatta könet. Men jag vill att de ska få insikt, inte att jag ska stå där och diktera hur det är och det är inte lätt. Jag är inte alls säker på att jag lyckas. Ofrånkomligen är det ett problem att jag är kvinna när jag drar igång det här projektet och när jag har samtalen med killarna. Många av dem skrev i början i sina läsloggar att det var en feminsitisk bok som bara tyckte synd om tjejer. Den synen har i o f s ändrats. Jag delar upp dem efter kön när vi har diskussionerna. Tänkte nog avsluta med att de får mötas.
En annan intressant delfråga, tycker jag är synen på de sexuella behoven, att kilarnas är större. Tack och lov insåg killarna i det här fallet att tjejer trots allt HAR dessa behov, men när det gällde styrkan i dem, så tillstod man att kilarnas var starkare. På den här punkten tror jag synen är så lite till mans, oavsett ålder, vilket är intressant. Personligen tycker jag att jag har tillräclkgt med bevis genom min egen existens och andra vänners historier, för att det inte går att göra någon sådan jämförelse. Killars/mäns behov är mer synligt, det är sant och möjligtvis att tjejer tappar lusten ibland när en kille liksom tränger sig på och ställer krav utan att bry sig om tjejen, inte så konstigt.Men tittar man allmänt på behovet, om relationen är jämlik på det planet, ja då kan en tjej/kvinna många gånger ha mer lust än killen. Åtminstone är det givet att lusten inte alltid sammanfaller. Och nog var jag grymt intresserad i puberteten, men en tjej får tidigt lära sig att hålla på sig, inte visa och inte vilja för mycket. Klart det påverkar utspelet av lusten. Men, hallå, vad är förutsättningen för liv? Varför skulle då en av parterna inte vara intresserad? Det handlar om makt helt enkelt, inget annat! Kan jag förmedla detta, har jag nått lååångt!
Ett annat mål är förstås att de tjejer som faktiskt blir utsatta för övergrepp ska känna att de har stöd av sin omgivning och att gärningsmännen är de som fördöms, dvs. motsatsen till hur det tyvärr väldigt ofta är idag. Det finns ingen och jag menar INGEN ursäkt i hela världen för att en våldtäkt begås!! Och jag vill att alla bra killar ska visa det och höja rösten så att de hörs, för de finns, men Martin Luther Kings sorgliga formulering håller i sig: "Det är inte de onda som är faran, utan de godas tystnad" (typ, ej direktcitat).
Så, alla bra tjejer och killar, låt, ropa, säg ifrån, visa att ni finns! Ju fler som gör det desto fler blir vi, det är så det funkar.
